A är anställd av X AB som erbjuder alla anställda ett friskvårdsbidrag med upp till 5 000 kr per år. Avsikten med bidraget är att stödja hälsofrämjande och avstressande aktiviteter.

Det finns enligt A ett flertal studier som visar att livemusik är avstressande och ökar fysiskt välmående både före, under och efter ett konsertbesök. Hon vill därför använda en del av sitt friskvårdsbidrag för att betala en biljett till en musikkonsert.

A vill ha klarhet i om hon, mot uppvisande av kvitto från en konsert som kostar högst 1 000 kr, kan ta emot friskvårdsbidrag från arbetsgivaren utan beskattningskonsekvens.

A anser att arbetsgivarens bidrag till ett konsertbesök bör kunna ses som en skattefri personalvårdsförmån. Hon menar att friskvårdsbidrag enligt Skatteverkets information ska kunna användas till annan enklare friskvård som inte innehåller inslag av motion men som till exempel är avstressande eller avslappnande. Livemusik har avstressande effekter som är likvärdiga andra godkända aktiviteter såsom massage och ljusterapi. En konsert av aktuellt slag är också ekonomiskt jämförbar med andra godkända aktiviteter. Körsång på arbetsplatsen kan räknas som en skattefri personalvårdsförmån och även andra musikaktiviteter bör då kunna inkluderas i friskvårdsbidraget.

Skatteverket anser att ett friskvårdsbidrag som används till kostnad för en konsertbiljett inte omfattas av reglerna om skattefria personalvårdsförmåner. Enligt Skatteverket ska bestämmelserna tillämpas restriktivt. Begreppet annan friskvård tar sikte på behandlingar som är avstressande eller avser att förebygga ömhet, stelhet och spänningar i kroppen. Avsikten med skattefriheten är inte att subventionera alla aktiviteter som ökar känslan av välbefinnande. Om arbetsgivaren bekostar ett konsertbesök har denna betalat en privat levnadskostnad och ersättningen ska beskattas hos den anställda.

Enligt 11 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) gäller som huvudregel att alla inkomster som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt.

Ett undantag från skatteplikten görs i 11 § första stycket för personalvårdsförmåner. Med personalvårdsförmåner avses bland annat förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande. En förmån måste enligt andra stycket 3 rikta sig till hela personalen för att vara skattefri.

Som personalvårdsförmån räknas enligt 12 § bland annat möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård. Anställda kan få sådan förmån antingen som en naturaförmån eller som ett friskvårdsbidrag.

I fråga om friskvårdsbidrag ställs vissa krav på beloppet och hur sammansatta tjänster bedöms (HFD 2019 ref. 33 och HFD 2016 ref. 80).

Rekvisitet enklare slag i 12 § kan inte tillmätas samma betydelse när det gäller ett friskvårdsbidrag som när det handlar om en naturaförmån. Det väsentliga bör vara att hela personalen kan ta del av förmånen och att ingen ska behöva avstå på grund av att ett utnyttjande till exempel kräver tillgång till avancerad eller dyrbar utrustning (HFD 2018 ref. 2).

När det gäller motion ställs i övrigt inga andra krav än att aktiviteten ska innehålla moment som innebär motion (HFD 2020 ref. 33 I–II).

Det friskvårdsbidrag som A erbjuds av sin arbetsgivare får anses vara av mindre värde och erbjudandet riktar sig till hela personalen.

På motsvarande sätt som för motion bör det för annan friskvård därutöver inte ställas andra krav än att aktiviteten som friskvårdsbidraget ska ersätta innehåller moment av annan friskvård och inte kräver tillgång till avancerad eller dyrbar utrustning (HFD 2020 ref. 33 I–II).

Frågan är därmed om en musikkonsert kan anses utgöra annan friskvård.

Vad som avses med annan friskvård är inte definierat i lagtext eller förarbeten. I förarbetena anges att synen på vilket slag av aktiviteter som är effektiva för god hälsa i vid bemärkelse förändras fortlöpande. Det får därför ankomma på rättstillämpningen att ta hänsyn till de förändringar som sker i synen på vad som avses med enklare slag av motion och annan friskvård (prop. 2002/03:123 s. 15).

Om tillämpningen av vad som utgör annan friskvård inom ramen för ett friskvårdsbidrag tillåts bli alltför generös riskerar däremot gränsen mot privata levnadskostnader för allmänna fritidsaktiviteter att suddas ut (jfr prop. 1987/88:52 s. 48).

Högsta förvaltningsdomstolen har också flera gånger påtalat att skattefriheten för personalvårdsförmåner utgör ett undantag från huvudregeln om skatteplikt enligt 11 kap. 1 § och därför bör tillämpas restriktivt (HFD 2019 ref. 33 och där nämnda rättsfall).

Skattefriheten för motion och annan friskvård motiveras av arbetsgivarens intresse av personal i god psykisk och fysisk balans (prop. 1987/88:52 s. 47 och 52). Friskvården bör därför – utöver motion – främst avse åtgärder som främjar en hälsosam livsföring i allmänhet eller kan motverka fysiska besvär och stress som kan påverka arbetet. För att upprätthålla gränsdragningen mot enskildas privata intressen bör aktiviteten också vara primärt inriktad på ovanstående.

Det primära syftet med en konsert får sägas vara själva upplevelsen. Den påverkan på blodtryck, stressnivå m.m. som enligt ansökan kan påvisas är endast sidoeffekter. Att bevista en konsert är därför inte att jämställa med annan friskvård enligt 11 kap. 12 §.

Arbetsgivarens bidrag till inträde till en musikkonsert utgör därmed inte en skattefri personalvårdsförmån.

I avgörandet har deltagit Katia Cejie, Christina Eng, Fredrik Hammarström, Richard Hellenius, Olof Sundin, Ulla Werkell och Eva Östman Johansson.

Ärendet har föredragits av Håkan Gustavsson.