Innehav av fastighet i Sverige utgör enligt 3 kap. 7 § en omständighet som ska beaktas vid bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger.
Av praxis framgår dock att innehav av en fastighet sällan får avgörande betydelse såsom självständig grund vid bedömningen (se Ceije, Den utsträckta hemvistprincipen – Reglerna om väsentlig anknytning, s. 82). Om fastigheten är en jordbruksfastighet eller en hyresfastighet aktualiseras emellertid även andra faktorer som också måste beaktas enligt 7 §.
I praxis har i den delen skillnad gjorts mellan rena kapitalplaceringar och fastighetsförvaltning där den skattskyldige deltar mer aktivt i verksamheten (se t.ex. RÅ 1989 ref. 118 och RÅ 2003 not. 210).
I detta fall är det fråga om ett tänkt förvärv av en fastighet av en person som varit utflyttad från Sverige under många år. Beskrivning av bakgrunden till förvärvet och de närmare omständigheterna gällande fastigheten talar för att det är fråga om en sådan kapitalplacering för förvärvaren som enligt uttalanden i förarbetena och bedömningar i praxis inte innebär han får väsentlig anknytning till Sverige. Att förvärvet ska ske genom ett helägt bolag föranleder ingen annan bedömning (se Cejie, s. 83).
I avgörandet har deltagit Mattias Dahlberg, Christina Eng, Fredrik Hammarström, Richard Hellenius, Olof Sundin, Ulla Werkell och Eva Östman Johansson.
Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.