Enligt 35 kap. 1 § IL ska koncernbidrag mellan bl.a. aktiebolag dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren om vissa förutsättningar är uppfyllda. En sådan förutsättning är enligt 2 § att moderföretaget äger mer än 90 procent av andelarna i dotterföretaget.
Syftet med bestämmelserna om koncernbidrag i 35 kap. är att skattebelastningen för en koncern inte ska bli större än den skulle ha blivit om verksamheten hade bedrivits av ett enda företag (prop.1999/2000:2, del 2, s. 421).
Även om de formella förutsättningarna för att lämna och ta emot koncernbidrag är uppfyllda kan en prövning mot skatteflyktslagen medföra att avdrag ändå inte medges om avdraget skulle leda till obehöriga skatteförmåner (jfr RÅ 1989 ref. 31).
Av 2 § skatteflyktslagen följer att en rättshandling kan underkännas vid beskattningen om den ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige (1), den skattskyldige medverkat i rättshandlingen (2), skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet (3), och en beskattning på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte (4).
I HFD 2018 ref. 59 och HFD 2021 ref. 66 fann Högsta förvaltningsdomstolen att avdrag för koncernbidrag som lämnas för att mottagaren ska kunna utnyttja det mot ett sparat underskott inför en koncernintern omstrukturering – som skulle föra med sig att koncernbidragsrätten mellan givare och mottagare upphörde – inte kunde vägras med stöd av skatteflyktslagen. Detta mot bakgrund av att bestämmelserna om koncernbidrag syftar till att möjliggöra resultatutjämning mellan bolag inom en och samma koncern. 2021 års fall innebar att en resultatutjämning mellan bolag som saknade koncernbidragsrätt sinsemellan, men som ingick i samma aktiebolagsrättsliga koncern, godtogs.
När bestämmelserna om koncernbidrag i stället använts för att flytta underskott mellan bolag inför en förestående koncernextern överlåtelse av antingen det givande bolaget (RÅ 1989 ref. 31 och RÅ 2000 ref. 21 II) eller det mottagande bolaget (RÅ 2009 not. 201) har avdrag däremot vägrats med stöd av skatteflyktslagen. Att tillskapa ett underskott hos det bolag som lämnar eller mottar koncernbidrag och som därefter säljs externt syftade enligt Högsta förvaltningsdomstolen till att bolaget skulle kunna utnyttja underskottet mot sina framtida inkomster. Det var i praktiken detsamma som att utjämning av överskott och underskott fortsatte trots att givande och mottagande bolag inte längre ingick i samma koncern.
I de tre sistnämnda rättsfallen möjliggjordes koncernbidraget genom aktieägartillskott från mottagaren av koncernbidraget. I 2009 års fall finansierades dessutom tillskottet med ett lån som återbetalades med det mottagna koncernbidraget.