X AB ägs av A och B. X AB avser nu att sälja sitt helägda dotterföretag Y AB, som äger en industrifastighet.

Från 1970-talet och fram till [mitten av 1990-talet] bedrev X AB en verksamhet som bestod av att tillhandahålla starka ytbehandlingar på golv så att dessa uppfyllde uppdragsgivarens krav för användning i verksamheten. Ytbehandlingarna utfördes på ett av någon annan aktör färdigställt underlag, exempelvis betong. Kunderna fanns i skiftande branscher, bl.a. läkemedels- och restaurangbranschen.

I slutet av 1980-talet köpte X AB en industritomt. Avsikten var att det skulle uppföras en lagerlokal för eget bruk på tomten, men det blev inte av. Bolaget sålde tomten under [2000-talet].

[I mitten av 1990-talet] överlät X AB golvbehandlingsverksamheten till sitt helägda dotterföretag Z AB genom en inkråmsöverlåtelse.

[Året efter] blev X AB ägare till Y AB. Senare samma år köpte Y AB den ovan nämnda industrifastigheten. Y AB bedriver inte någon annan verksamhet utöver att äga fastigheten.

[Under 2000-talet] avyttrade X AB dotterföretaget Z AB till Å AB, som ägs av A:s och B:s gemensamma [barn] samt av B:s [barn]. Avsikten är nu att även Y AB ska säljas till Å AB som ett led i ett generationsskifte. Å AB:s dotterföretag Z AB bedriver sin verksamhet i en del av industrifastigheten som ägs av Y AB.

X AB:s verksamhet har från [mitten av 1990-talet] enbart varit att tillhandahålla administrativa tjänster till Z AB i form av fakturering, betalning av leverantörsskulder, sammanställning av bokföring och betalning av löner till personal. Ägarna till Å AB har tagit över dessa uppgifter och X AB är idag huvudsakligen ett holdingbolag.

X AB vill veta om bolaget anses bedriva byggnadsrörelse (fråga 1).

Om fråga 1 besvaras jakande, vill X AB veta om aktierna i Y AB ska anses vara andelar i ett fastighetsförvaltande företag (fråga 2).

Om fråga 2 besvaras jakande, undrar X AB om aktierna i Y AB ska anses vara lagerandelar och därmed inte betraktas som näringsbetingade andelar (fråga 3).

Parterna är överens om att fråga 1 ska besvaras nekande.

I 27 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) finns särskilda bestämmelser om byggnadsrörelse och handel med fastigheter.

Begreppet byggnadsrörelse är inte definierat på annat sätt än att den som innehar en tillgång som är en lagertillgång enligt bestämmelserna i 27 kap. 4–7 §§ anses bedriva antingen byggnadsrörelse eller handel med fastigheter (2 §).

Av 4 § framgår att om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, blir fastigheten enligt paragrafens första stycke en lagertillgång hos förvärvaren.

Det som anges ovan gäller enligt 5 § inte
1. om fastigheten uppenbarligen förvärvas för att till huvudsaklig del användas stadigvarande i en annan näringsverksamhet än fastighetsförvaltning som bedrivs av fastighetsägaren eller dennes make eller av ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag där fastighetsägaren eller maken är företagsledare, eller
2. när det gäller byggnadsrörelse, om förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med byggnadsrörelsen.

Av 6 § framgår att andelar i fastighetsförvaltande företag anses som lagertillgångar, om någon av företagets fastigheter skulle ha varit en lagertillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter för det fall att fastigheten hade ägts direkt av den som innehar andelen. Detta gäller dock bara om
1. det fastighetsförvaltande företaget är ett fåmansföretag och innehavaren är företagsledare i företaget eller make till företagsledaren,
2. det på annat sätt finns en intressegemenskap mellan innehavaren och det fastighetsförvaltande företaget, eller
3. det fastighetsförvaltande företaget är ett svenskt handelsbolag.

Av det betänkande som låg till grund för lagstiftningen framgår att om ett självständigt företag åtar sig att med egna anställda, egna maskiner och eget material uppföra byggnader eller anläggningar på annans fasta egendom råder inte något tvivel om att verksamheten är att anse som byggnadsrörelse. Även vid byggnation i egen regi är det många gånger odiskutabelt att verksamheten utgör byggnadsrörelse. Så är t.ex. fallet då någon förvärvat ett markområde för att där med egna anställda, egna maskiner och eget material uppföra ett antal hus för försäljning (SOU 1977:86 s. 302).

Vid införandet av bestämmelserna om byggnadsrörelse påtalades det att avsaknaden av en definition av vad som ska anses utgöra byggnadsrörelse gav upphov till åtskilliga problem. Lagstiftaren ansåg det dock inte möjligt att utarbeta någon definition (se prop. 1980/81:68 s. 150 f.).

Frågan om vilken inriktning en verksamhet ska ha för att anses utgöra byggnadsrörelse är mycket sparsamt belyst i praxis.

I RÅ 1980 Aa 148 ansågs en person som var verksam som snickare i en enskild näringsverksamhet bedriva byggnadsrörelse. Han utförde reparationer och mindre tillbyggnadsarbeten men inte totalentreprenader eller liknande.

Rättsfallet RÅ 1993 not. 11 gällde egenföretagaren K vars verksamhet sedan 1945 till övervägande del bestått i reparations- och underhållsarbeten i offentliga och privatägda lokaler samt på lantbruksbyggnader. Uppdragen hade varit inriktade på arbeten som haft karaktären av byggnadssnickeri. 1969 köpte K en hyresfastighet i kapitalplaceringssyfte. Fastigheten renoverades 1980. Utomstående entreprenörer anlitades för bland annat el- och VVS-arbeten samt fjärrvärmeinstallation medan K själv utförde kompletterande renoveringsarbeten. Högsta förvaltningsdomstolen fann att K i vart fall från och med tiden för fastighetsförvärvet hade bedrivit byggnadsrörelse (för beskrivningen av omständigheterna i målet se Anders Swartling, Skattenytt 1994 s. 374 f.).

Fråga 1

Huvudfrågan i ärendet är om den golvbehandlingsverksamhet som X AB bedrev från 1970-talet fram till [mitten av 1990-talet] ska anses utgöra byggnadsrörelse.

Frågan aktualiseras trots att X AB överlät verksamheten till Z AB innan Y AB köpte industrifastigheten (…). Om X AB bedrev byggnadsrörelse när industritomten köptes i slutet av 1980-talet skulle det kunna innebära att tomten blev en lagertillgång hos bolaget enligt 27 kap. 4 §. Eftersom X AB fortfarande ägde tomten när Y AB köpte industrifastigheten skulle det, enligt 2 §, kunna innebära att X AB vid denna tidpunkt fortfarande bedrev byggnadsrörelse. Det saknar då betydelse att golvbehandlingsverksamheten överläts till Z AB året innan (se t.ex. RÅ 2000 not. 84 och RÅ 2003 not. 46). Industrifastigheten skulle vid en sådan bedömning ha varit en lagertillgång i byggnadsrörelse för det fall att fastigheten hade ägts direkt av X AB, om inte något av undantagen i 5 § hade varit tillämpligt. Det innebär i sådana fall att andelarna i Y AB ska anses som lagertillgångar hos X AB enligt 6 § och att X AB ska anses bedriva byggnadsrörelse.

Av den rättspraxis som redovisats ovan framgår att kraven för när en byggnadsrörelse ska anses bedrivas är mycket lågt ställda. Den verksamhet som bedrivits av X AB från 1970-talet fram till [mitten av 1990-talet] består av ytbehandling på golv. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning kan en sådan verksamhet inte anses utgöra byggnadsrörelse (jfr t.ex. Leif Eriksson och Eskil Qwerin, Beskattning av byggnadsrörelse, 1992, s. 22 och 28). X AB ska därför inte anses bedriva byggnadsrörelse.

Frågorna 2 och 3

Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller frågorna 2 och 3.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, Birgitta Pettersson, Anders Bengtsson, Mattias Dahlberg, Fredrik Hammarström, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Maria Doeser.