A har en anställning där hennes arbetsgivare erbjuder samtliga anställda ett friskvårdsbidrag om 3 000 kr per år. Bidraget får användas fritt av den anställde till aktiviteter som är att anse som skattefri friskvård.

A överväger att använda sitt friskvårdsbidrag till en ljusbehandling med systemet (…). Systemet anges vara utformat för att ge en kontrollerad exponering för synligt ljus utan ultraviolett strålning.

A hänvisar till en rapport som upprättats vid en teknisk säkerhetsklassificering av den utrustning som används vid ljusbehandlingen. I rapporten anges bland annat att utrustningen är utformad för att främja välbefinnande genom kontrollerad ljusexponering och att den inte faller inom ramen för det regelverk som gäller för solarier. Det anges vidare att utrustningen är utrustad med (…) fluorescerande ljuskällor för kroppen (blått, rött och grönt ljus), fyra lampor för ansiktet, fyra orangea LED-paneler och två lampor för skuldrorna.

A vill veta om hon kan använda friskvårdsbidraget för ljusbehandling med systemet (…) i syfte att öka avslappningen, återhämtningen och det psykiska välbefinnandet.

Parternas inställning

A anser att eftersom behandlingen är avsedd för välmående och återhämtning är det en sådan skattefri personalvårdsförmån som avses i 11 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Skatteverket har motsatt uppfattning. På samma sätt som andra skönhetsbehandlingar kan ha en positiv påverkan på en persons välbefinnande och verka avstressande och avslappnande kan den nu aktuella ljusbehandlingen innehålla sådana moment. Det primära syftet med ljusbehandlingen är dock att verka skönhets- eller sjukvårdande. Den omfattas därför inte av reglerna om skattefri friskvård.

Skatteverket hänvisar bland annat till vetenskapliga studier som visar att LED-ljusbehandlingar verkar hudstimulerande på olika sätt där de olika ljusvågorna har olika effekter på huden.

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning är den ljusbehandling som ärendet gäller inte en skattefri personalvårdsförmån. Skälet till detta är följande.

Som huvudregel gäller att alla inkomster och förmåner som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst (11 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen).

Personalvårdsförmåner ska emellertid inte tas upp till beskattning. Med personalvårdsförmåner avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete. En personalvårdsförmån ska bestå av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om (11 §).

Som personalvårdsförmån räknas bland annat möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård (12 §).

Skattefriheten för motion och annan friskvård motiveras av arbetsgivarens intresse av personal i god psykisk och fysisk balans (se prop. 1987/88:52 s. 47 och 52).

Av Högsta förvaltningsdomstolens praxis framgår att tillämpningen av bestämmelserna om skattefrihet för personalvårdsförmåner utgör ett undantag från huvudregeln om skatteplikt. Undantaget bör därför tillämpas restriktivt. Vidare framgår att en helhetsbedömning ska göras av förmånen (se HFD 2019 ref. 33 och där nämnda rättsfall).

Den aktuella ljusbehandlingen innehåller inte några praktiska moment som kan anses innebära att det är fråga om motion, jämför HFD 2020 ref. 33.

Frågan blir därför om behandlingen kan anses utgöra” annan friskvård” enligt 11 kap. 12 §.

Annan friskvård är inte definierat i lagtexten. Som exempel på aktiviteter som utgör annan friskvård anges i förarbetena bland annat kostrådgivning, information om stresshantering och så kallad kontorsmassage (se prop. 2002/03:123 s. 14).

En alltför generös tillämpning av annan friskvård inom ramen för ett friskvårdsbidrag riskerar dock att sudda ut gränsen mot privata levnadskostnader för allmänna fritidsaktiviteter (jämför prop. 1987/88:52 s. 48).

Annan friskvård bör därför enligt Skatterättsnämndens mening främst avse åtgärder som främjar en hälsosam livsföring i allmänhet eller motverkar fysiska besvär och stress som kan påverka arbetet. För att upprätthålla gränsdragningen mot enskildas privata intressen bör aktiviteten också vara primärt inriktad på ovanstående.

Skatterättsnämnden delar Skatteverkets uppfattning att det primära syftet med ljusbehandlingen inte är att främja en hälsosam livsföring i allmänhet eller motverka fysiska besvär och stress som kan påverka arbetet. Den påverkan på stressnivå med mera som enligt ansökan är syftet med behandlingen är närmast en sidoeffekt. En ljusbehandling av nu aktuellt slag är därför inte annan friskvård enligt 11 kap. 12 § inkomstskattelagen.

Arbetsgivarens bidrag till ljusbehandlingen utgör därmed inte en skattefri personalvårdsförmån.

I avgörandet har Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordföranden), Fredrik Hammarström, Richard Hellenius, Patricia Schömer, Olof Sundin och Eva Östman Johansson deltagit.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.