Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229) är den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här obegränsat skattskyldig.
Enligt 7 § första stycket ska vid bedömningen av om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit beaktas bland annat om personen är svensk medborgare, hur länge personen var bosatt här, om personen har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om personen bedriver näringsverksamhet här, om personen är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger personen ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om personen har en fastighet här och liknande förhållanden.
Frågan om en person ska anses ha väsentlig anknytning till Sverige ska avgöras genom en samlad bedömning där alla omständigheter av betydelse ska beaktas (se prop. 1984/85:175 s. 13).
Av förarbetena till bestämmelsen framgår vidare att syftet med den är att förhindra s.k. skenbosättning i utlandet av personer som tidigare varit bosatta och verksamma i Sverige. Det framgår också att rena kapitalplaceringar inte bör påverka bedömningen av om väsentlig anknytning till Sverige föreligger. Däremot bör tillgångar som ger ett verkligt inflytande i en rörelse som bedrivs i Sverige beaktas oavsett om det sker genom innehav av aktier, via en juridisk person eller på annat sätt (se prop. 1984/85:175 s. 13-14).
I praxis har ett aktieinnehav om tio procent eller mer i ett svenskt rörelsedrivande bolag ansetts ge ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet (se t.ex. HFD 2019 ref. 12 och HFD 2020 not. 44).
HFD 2016 not. 28 gällde en person som indirekt ägde 5,5 procent av aktierna i ett svenskt bolag med ett sammanlagt röstvärde på 10,3 procent. Högsta förvaltningsdomstolen fann att den aktuella personens inflytande i bolaget genom aktieinnehavet var begränsat trots den förhållandevis höga röstandelen och att innehavet inte gav ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet.