Frågorna 1 och 3 (IL)
Det ska först bedömas om överlåtelsen från Y AB till NYAB är att betrakta som en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 2 och 3 §§ IL. För att en underprisöverlåtelse ska anses föreligga krävs att överlåtelsen sker mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat.
I HFD 2011 ref. 19 ställde Högsta förvaltningsdomstolen värdet på samtliga aktier som skulle överlåtas mot det angivna överlåtelsepriset. Sidovederlag bedömdes inte kunna uppgå till ett belopp som motsvarade skillnaden.
I detta fall ska Y AB överlåta [ca 98] procent av aktierna i X AB till NYAB. Enligt lämnade uppgifter har X AB ett värde om ca (…) miljarder kr och överlåtelsepriset för aktierna ska understiga en promille av marknadsvärdet. Det innebär att skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna som ska överlåtas och överlåtelsepriset uppgår till ett miljardbelopp.
Enligt Skatterättsnämndens mening kan det inte uteslutas att visst sidovederlag i form av arbetsinsatser utgår. Sidovederlagen kan dock inte uppgå till ett belopp som motsvarar hela skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna och överlåtelsepriset. Det gäller oavsett om bestämmelserna i aktieägaravtalet ska beaktas vid bedömningen eller inte. Villkoret att ersättningen ska understiga marknadsvärdet är därmed uppfyllt och överlåtelsen är att betrakta som en underprisöverlåtelse enligt 23 kap.
Det framgår vidare av lämnade förutsättningar att andelen kvalificerade andelar i NYAB kommer att vara lika stor som i Y AB. Bestämmelserna i 11 § första stycket är därmed tillämpliga. Det ska då prövas om detta innebär att A inte ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna i X AB och köpeskillingen i inkomstslaget tjänst.
Enligt 11 § första stycket ska överlåtelsen inte medföra att någon som äger en andel i företaget ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning och inte heller att skillnaden ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst av den som äger en kvalificerad andel i det förvärvande företaget.
Frågan är om uttrycket ”ersättningen” ska tolkas på så sätt att sidovederlag utgör en del av ersättningen och att bestämmelserna därför inte hindrar beskattning av värdet av sidovederlag i form av arbetsinsatser.
Enligt uttalandena i förarbetena till bestämmelserna undantas den som äger kvalificerade andelar i det förvärvande företaget från tillämpning av allmänna regler i inkomstslaget tjänst (se prop. 2001/02:46 s. 55 och 73).
Som Skatterättsnämnden tolkar HFD 2011 ref. 19 menade vidare Högsta förvaltningsdomstolen i det fallet att en viss del av skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna och det angivna överlåtelsepriset kunde motsvaras av sidovederlag i form av arbetsinsatser. Trots detta fann domstolen att aktieöverlåtelsen inte föranledde någon inkomstbeskattning för VD:n.
Mot den bakgrunden är Skatterättsnämndens uppfattning att sidovederlag i form av arbetsinsatser inte ska anses utgöra en del av ersättningen enligt 11 § första stycket, även om sidovederlag ska beaktas vid bedömningen av om en underprisöverlåtelse föreligger. Av det följer att A inte ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna och köpeskillingen i inkomstslaget tjänst.
Frågorna 2 och 3 (skatteflyktslagen)
Att överlåtelsen kan ske utan att utlösa tjänstebeskattning av A är en direkt följd av utformningen av bestämmelserna i 23 kap. IL. Ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet kan därför inte anses strida mot lagstiftningens syfte på ett sådant sätt som krävs för att skatteflyktslagen ska vara tillämplig.
I avgörandet har deltagit Anders Bengtsson (skiljaktig), Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordf.), Richard Hellenius, Johan Rubenson, Olof Sundin och Eva Östman Johansson.
Ärendet har föredragits av Maria Doeser.
Skiljaktig mening
Anders Bengtsson är skiljaktig avseende fråga 3 och anför följande.
Jag har en annan uppfattning än majoriteten i frågan om det förhållandet att ett s.k. sidovederlag från anställda – som inte är så stort att det inte blir frågan om en underprisöverlåtelse – generellt hindrar att anställda beskattas för värdet av sidovederlag i form av arbetsinsatser. Jag menar att ett sådant sidovederlag från anställda normalt kan och ska beskattas och att frågan borde ha besvarats med utgångspunkt i detta.
Skälen för min uppfattning är följande:
- Bestämmelsen i 23 kap. 11 § IL innebär att skillnaden mellan marknadsvärdet och ”ersättningen” som utgår till ägare som avyttrar sin andel i samband med en underprisöverlåtelse inte ska tas upp. Den innebär också att ”skillnaden” inte ska tas upp i tjänst. Reglerna är inte enkla att förstå, men de måste läsas mot den grundläggande bestämmelsen i 23 kap. 2 § andra stycket. Att tjänsteinkomster över huvud taget nämns i bestämmelsen hänger samman med reglerna om fåmansföretagsbeskattning.
- En tolkning som innebär att en anställd, som inte är delägare i det överlåtande företaget, som berikas genom en underprisöverlåtelse ska beskattas för värdet av sidovederlag i form av arbetsinsatser är alltså i linje med lagtexten, men också med syftet med de nu aktuella delarna av reglerna om underprisöverlåtelser. Beskattningen av delägarna ska inte hindra viktiga omstruktureringar. Det är syftet med den nu aktuella regeln.
- Rättsläget är utifrån praxis förvisso svårbedömt. Det finns avgöranden som skulle kunna tyda på att det finns en princip som innebär att värdet av sidovederlag i form av arbetsinsatser i samband med underprisöverlåtelser generellt inte ska tjänstebeskattas. Det innebär i så fall ett stort och praktiskt betydelsefullt avsteg från den systematik och de principer som kommer till uttryck i den generella bestämmelsen om tjänstebeskattning och exempelvis i reglerna om beskattning vid förmånliga aktieförvärv. För min del tolkar jag de avgöranden som finns utifrån att transaktionerna i de avgörandena, till den del de berört anställda, haft en påtaglig karaktär av gåva och därför varit skattefria på annan grund (eller att det möjligen funnits ett mycket påtagligt annat syfte än att betala för den framtida arbetsprestationen). De är alltså undantagsfall.
Med utgångspunkt i vad jag nu sagt menar jag att det i detta fall inte finns skäl att underlåta tjänstebeskattning. Utredningen i ärendet lämpar sig inte för vidare ställningstagande och frågan ska avvisas till den del den inte besvarats.