Av 3 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att även den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här är obegränsat skattskyldig.
För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit ska enligt 7 § första stycket ett antal anknytningsfaktorer beaktas, bl.a. om personen är svensk medborgare, hur länge personen har varit bosatt här, om personen är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger personen ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om personen har en fastighet här och liknande förhållanden.
Bestämmelsen om väsentlig anknytning syftar till att förhindra skenbosättning i utlandet av personer som tidigare varit bosatta och verksamma i Sverige (prop. 1984/85:175 s. 10 ff.).
Beträffande anknytningsfaktorn "ekonomiskt engagemang" anges i förarbetena att rena kapitalplaceringar i Sverige inte bör påverka bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger, däremot bör tillgångar som ger ett verkligt inflytande i en rörelse som bedrivs i Sverige beaktas oavsett om det sker genom innehav av aktier, via juridisk person eller på annat sätt (a prop. s. 14).
I praxis har ett aktieinnehav i bolag om tio procent eller mer ansetts ge ett sådant inflytande i näringsverksamhet och detta är i sin tur en stark anknytningsfaktor vid bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger (t.ex. RÅ 2004 not. 215).
I HFD 2019 ref. 12 fann Högsta förvaltningsdomstolen att ett ekonomiskt engagemang i Sverige genom väsentligt inflytande i näringsverksamhet inte ensamt kunde medföra väsentlig anknytning till Sverige vid en bosättning utomlands i 14 år. Domstolen beaktade även att det aktuella innehavet erhölls först sex år efter flytten från Sverige.