Föreligger förutsättningar för att pröva ansökan?
A har redan gjort ett första uttag från policyn, men det uttaget gjordes efter att ansökan om förhandsbesked hade lämnats in. Han har dessutom redogjort för handlingsalternativ vad gäller kommande uttag och alternativa åtgärder för att finansiera sina utgifter. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning föreligger det sådana handlingsalternativ för A som krävs för att det, enligt 5 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor, ska anses vara av vikt för honom att ett besked lämnas.
Fråga 1
A:s första fråga är om uttag från policyn är skattepliktiga i Sverige och i så fall om inkomsten ska beskattas som inkomst av tjänst eller kapital.
Enligt nämndens bedömning har A till följd av de inbetalningar som hans arbetsgivare gjorde till företagets pensionsfond fått en inkomst som är skattepliktig i inkomstslaget tjänst. Avgörande för om inkomsten är skattepliktig i Sverige är när beskattningstidpunkten inträder.
I inkomstslaget tjänst tillämpas enligt 10 kap. 8 § IL kontantprincipen, dvs. beskattningstidpunkten inträder när inkomsten kan disponeras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del. Beskattningstidpunkten ska bestämmas utan beaktande av när skattskyldigheten inträder enligt brittisk rätt (se HFD 2019 ref. 13).
A:s möjligheter att förfoga över medlen i pensionsfonden var mycket begränsade och arbetsgivarens inbetalningar till den juridiskt fristående fonden får anses ha skett för pensionsändamål. Mot den bakgrunden kan A inte anses ha disponerat över inkomsten redan vid inbetalningarna till pensionsfonden (jfr HFD 2019 ref. 13 punkt 22 och där angivna rättsfall).
När pensionskapitalet fördes över till policyn kunde A inte göra uttag från denna, eftersom han inte hade uppnått den avtalade pensionsåldern. Han kunde dock byta fonder och eventuellt flytta medlen till en annan förvaltare. Enligt Skatterättsnämnden kan medlen inte anses ha varit disponibla för honom i och med överföringen till policyn (jfr t.ex. RÅ 2003 not. 89 och HFD 2019 ref. 13). Den omständigheten att policyn saknar anknytning till arbetsgivaren föranleder inte någon annan bedömning.
A hade enligt villkoren för policyn kunnat tidigarelägga pensionsåldern och gjort uttag från 50 års ålder eller i samband med reformen av det brittiska pensionssystemet. Möjligheten att tidigarelägga pensionsåldern innebär dock inte att medlen kan anses ha varit disponibla för honom. Den svenska lagstiftarens avsikt kan inte ha varit att framtvinga uttag av pension vid tidigast möjliga uttagsålder.
Frågan är då om beskattningstidpunkten inträdde [under 2010-talet] när A uppnådde den ursprungligen avtalade pensionsåldern i policyn eller om beskattningstidpunkten inträder först när han gör uttag.
A valde att flytta fram pensionsdatumet innan han uppnådde den avtalade pensionsåldern i policyn (jfr RÅ 2000 ref. 4). Han kunde dock när som helst ändra datumet och ta ut hela pensionskapitalet. Därmed disponerade han över tidpunkten för utbetalningar från policyn (jfr RÅ 1993 ref. 19). I HFD 2019 ref. 13 disponerade den skattskyldige emellertid också över tidpunkten för utbetalningar från 401(k)-planen när han hade uppnått åldern för uttag. Trots detta ansågs beskattningstidpunkten inträda först när medlen fördes över till IRA-kontot.
Mot bakgrund av Högsta förvaltningsdomstolens bedömning i HFD 2019 ref. 13 och med beaktande av att det är fråga om medel som förvaltas för pensionsändamål är nämndens uppfattning att medlen ska anses vara disponibla för A först när han gör uttag från policyn.
Det ovan sagda innebär att uttag från policyn är skattepliktiga i Sverige och att inkomsten, som får anses utgöra pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 3, ska beskattas som inkomst av tjänst.
Fråga 6 a
Nästa fråga är om den utländska inkomsten vid beräkningen av spärrbeloppet begränsas av att 25 procent av utbetalningen är skattefri i Storbritannien.
Enligt Skatterättsnämndens bedömning är förutsättningarna uppfyllda för att rätt till avräkning ska föreligga enligt skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland (se artikel 17 punkt 1 och artikel 21 punkt 1 a i avtalet samt jfr HFD 2013 ref. 23). A har således, med de begränsningar som följer av avräkningslagens bestämmelser, rätt till avräkning av den skatt som han betalat i Storbritannien.
Av 2 kap. 9 § första stycket avräkningslagen framgår att vid beräkningen av spärrbeloppet ska i den utländska inkomsten tas med dels inkomster på vilka de utländska skatterna utgått, dels vissa inkomster som inte har beskattats utomlands (se prop. 1985/86:131 s. 21).
Pension är inte en sådan inkomst som enligt 9 § första stycket 2 ska tas med i den utländska inkomsten även om den inte har beskattats utomlands. För att A:s brittiska pension ska räknas med i den utländska inkomsten krävs därför att den anses vara en inkomst på vilken de utländska skatterna utgått. Frågan är då om hela pensionsinkomsten ska betraktas som en beskattad inkomst trots att Storbritannien endast beskattar 75 procent av varje uttag eller om inkomsten ska betraktas som delvis obeskattad.
Den kvotering som görs av inkomsten i Storbritannien medför att skatteuttaget på inkomsten minskar på samma sätt som om skattesatsen hade sänkts. Ett sådant synsätt talar för att hela inkomsten ska betraktas som beskattad. En sådan tolkning ryms också inom lagtextens ordalydelse. Mot den bakgrunden anser nämnden att den utländska inkomsten vid beräkningen av spärrbeloppet inte begränsas av att 25 procent av utbetalningen är skattefri i Storbritannien.
Övriga frågor
Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller frågorna 2–5 och 6 c och med hänsyn till svaret på fråga 6 a förfaller fråga 6 b.
I avgörandet har deltagit Anders Bengtsson, Katia Cejie, Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordf.), Birgitta Pettersson, Olof Sundin och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Maria Doeser.