Bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag finns i 57 kap. IL.
Enligt 2 § ska utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar i viss omfattning tas upp i inkomstslaget tjänst i stället för i inkomstslaget kapital.
Av 4 § första stycket 1 framgår att en andel i ett fåmansföretag är kvalificerad om andelsägaren under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren har varit verksam i betydande omfattning i företaget. Detsamma gäller enligt första stycket 2 om företaget, direkt eller indirekt, under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren har ägt andelar i ett annat fåmansföretag och andelsägaren under den tidsperioden har varit verksam i betydande omfattning i detta fåmansföretag eller enligt första stycket 3 om andelsägaren under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verksam i betydande omfattning i ett fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet som ett fåmansföretag som avses i 1 eller 2.
Av praxis framgår att jämförelsen med ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet i huvudsak tar sikte på sådana fall där hela eller delar av verksamheten i ett fåmansföretag har överförts till ett annat sådant företag och där verksamheten i det senare företaget ligger inom ramen för den tidigare bedrivna verksamheten eller på fall där likartat samband föreligger mellan bolagen (se RÅ 1999 ref. 28 och RÅ 2010 ref. 11 I-V). Det är tillräckligt att kapital som genererats i ett fåmansföretag förs över till ett annat sådant företag för att samma eller likartad verksamhet ska anses föreligga (se bl.a. HFD 2011 ref. 75).
Syftet med bestämmelserna om kvalificerade andelar är att motverka att personer med höga arbetsinkomster tar ut dessa som lägre beskattad utdelning eller kapitalvinst i samband med försäljning av aktier (se prop. 1989/90:110 del 1 s. 467).
I 57 kap. 5 § anges att om utomstående, direkt eller indirekt, i betydande omfattning äger del i företaget och, direkt eller indirekt, har rätt till utdelning, ska en andel anses kvalificerad bara om det finns särskilda skäl. Vid bedömningen ska enligt första stycket förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas. Vad som avses med utomstående framgår av tredje stycket.
Av praxis framgår att den omständigheten att det utomstående ägandet avser ett indirekt ägt bolag där delägaren är verksam, och inte ägarbolaget, inte hindrar en tillämpning av utomståenderegeln (se RÅ 2007 not. 1). Av praxis framgår vidare att utomståenderegeln förutsätter att de personer som är eller har varit verksamma i betydande omfattning i ett fåmansföretag och någon utomstående samtidigt, direkt eller indirekt, måste äga del i det fåmansföretag som är föremål för bedömningen (HFD 2015 ref. 13).
Motivet till utomståenderegeln är att risken för omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster är mindre om utomstående äger en betydande del av andelarna i ett fåmansföretag eftersom utdelning och kapitalvinster tillfaller också dessa ägare. För att det utomstående ägandet ska anses vara av betydande omfattning krävs att det uppgår till minst 30 procent av samtliga andelar i företaget.
Vad gäller särskilda skäl framhålls i förarbetena att den skattskyldige måste redovisa omständigheter som skulle kunna leda till obehöriga skatteförmåner trots att ägarförhållandena talar emot det. Som exempel på sådana omständigheter nämns successiv utförsäljning av aktier, inbördes avtal som reglerar den faktiska fördelningen av resultatet, korsvisa äganden och avtal om framtida förvärv (se prop. 1989/90:110 del 1 s. 468 och 704). Praxis ger uttryck för att möjligheten att med hänvisning till särskilda skäl låta aktier förbli kvalificerade andelar bör utnyttjas restriktivt (RÅ 2009 ref. 53).
Syftet med att beakta tidigare års förhållanden, som bl.a. avser ägarförhållandena, är att hindra att successiva utförsäljningar som syftar till att ta ut ackumulerad utdelning eller kapitalvinst efter en försäljning av en minoritetspost av aktier leder till icke avsedda skatteförmåner (se prop. 1989/90:110 del 1 s. 704).
I praxis har ställts som ett närmast absolut krav att ett betydande utomstående ägande bestått under hela den föregående femårsperioden eller den kortare tid under vilket företaget varit verksamt (jfr RÅ 2001 ref. 37 I, RÅ 2008 ref. 58, RÅ 2007 not. 2, RÅ 2010 ref. 4, HFD 2012 not. 52 och HFD 2013 ref. 84). Vidare framgår att det för undantag från ägarkravet måste föreligga mycket speciella omständigheter. I det rättsfall som det regelmässigt hänvisas till i detta sammanhang hade den skattskyldige ägt aktier i ett och samma bolag i två olika omgångar (RÅ 2001 ref. 37 II). Vid avyttring av de nyförvärvade aktierna beaktades inte ägarförhållandena under den tid då han tidigare ägt aktier i bolaget. Här hade det tidigare ägandet av aktierna i bolaget skattats av och det fanns enligt Högsta förvaltningsdomstolen med hänvisning till syftet med reglerna inte anledning att vid tillämpningen av regelverket innefatta tid som låg före avyttringen till utomstående.
Någon avskattning hade inte skett i HFD 2011 not. 88 utan medel hade placerats i ett holdingbolag. Utomståenderegeln ansågs då inte tillämplig trots utomstående ägande om 30 procent. Det utomstående ägandet hade dock inte funnits i 5 år.
Även i HFD 2012 not. 25 fanns en obeskattad kapitalvinst. Här ansågs utomståenderegeln emellertid tillämplig och den obeskattade kapitalvinsten ansågs inte utgöra särskilda skäl. Att utgången blev en annan i detta ärende jämfört med HFD 2011 not. 88 kan ha berott på att det i detta fall fanns ett utomstående ägande under den aktuella perioden om 5 år.