A är anställd (…) i Y AB (Y AB). Y AB har ingått ett franchiseavtal med Z AB (Z AB). A har nu blivit erbjuden att genom ett eget bolag få bedriva [verksamhet] inom samma geografiska område som Y AB med stöd av ett franchiseavtal med Z AB. Y AB har samtyckt till detta.

A äger ett aktiebolag som kommer att anpassas för verksamheten (X AB). Det är endast A själv som kommer att vara anställd i X AB och det är bara han som får bedriva [den huvudsakliga verksamheten] i bolaget enligt franchiseavtalet. A:s anställning i Y AB kommer att upphöra. X AB kommer att vara part gentemot samtliga kunder och kommer att fakturera kunderna för sitt arbete. Som ytterligare förutsättning anges att verksamheten kommer att bedrivas yrkesmässigt, dvs. varaktigt och med vinstsyfte.

Enligt franchiseavtalet ska X AB erlägga en omsättningsbaserad serviceavgift och en omsättningsbaserad aktivitetsfondsavgift till Z AB. Z AB har också rätt att ta betalt för vissa tjänster och servicefunktioner.

Eftersom X AB kommer att bedriva verksamhet inom samma geografiska område som Y AB kommer ett samarbetsavtal att ingås mellan bolagen. Enligt avtalet kommer X AB att betala Y AB för administrativa tjänster. X AB kommer enligt ett separat avtal att hyra del av Y AB:s lokal.

A och X AB vill veta om inkomsterna från [uppdragen] ska anses utgöra lön till A eller om de ska beskattas hos X AB som inkomst av näringsverksamhet.

Sökandena anser att inkomsterna ska beskattas hos X AB.

Skatteverket har samma uppfattning. Det finns omständigheter som talar såväl för som emot att X AB bedriver självständig näringsverksamhet. Vid en samlad bedömning får ändå kravet på självständighet anses komma att uppfyllas

Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas enligt 13 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) inkomster och utgifter på grund av närings­verksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Vid bedömningen av om en uppdragstagares verksamhet bedrivs självständigt ska det enligt andra stycket särskilt beaktas vad som avtalats med uppdragsgivaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennes verksamhet.

Till inkomstslaget tjänst räknas enligt 10 kap. 1 § inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital. Med tjänst avses anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur.

Det finns en omfattande praxis från Högsta förvaltningsdomstolen beträffande frågan om en inkomst ska tas upp hos bolaget eller hos den som utfört tjänsten (se HFD 2019 not. 31 och där anmärkta rättsfall).

Av Högsta förvaltningsdomstolens praxis framgår bl.a. att det är fullt möjligt att – med verkan i beskattningshänseende – i bolagsform bedriva en verksamhet som i allt väsentligt bygger på ägarens, eller annan anställds, personliga arbetsinsatser. I vissa situationer kan det emellertid bli aktuellt att bortse från bolaget och i stället anse att ersättningen för utförda tjänster ska beskattas hos den som har utfört tjänsterna.

Frågan om beskattning ska ske hos bolaget eller hos den person som har utfört uppdraget har regelmässigt avgjorts på grundval av en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Det är till stor del fråga om en bedömning av likartat slag som aktualiseras när man ska avgöra om inkomster i en uppdragsverksamhet ska hänföras till tjänst eller näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § inkomstskattelagen. Det är då framför allt självständighetsrekvisitet i det lagrummet som har prövats och det som har bedömts är främst om den person som har utfört uppdraget är självständig i förhållande till det uppdragsgivande bolaget.

Exempel på omständigheter som har beaktats vid bedömningen är vad som har avtalats mellan uppdragsgivaren och uppdragstagaren. En viktig aspekt är om uppdragsgivarens avsikt har varit att tillgodogöra sig en viss persons skicklighet och om tjänsten utförts av denne personligen, eller om uppdragstagaren haft möjlighet att anställa någon annan person för att utföra tjänsten. Andra faktorer av betydelse är bl.a. längden på uppdraget, formerna för och beräkning av ersättning, om den som utfört arbetet haft att inordna sig i uppdragsgivarens organisation och underställa sig dennes arbetsledning, vem som tagit den ekonomiska risken samt uppdragstagarens möjlighet att samtidigt utföra arbete åt andra uppdragsgivare. Tidigare anställningsförhållanden liksom ägarsamband mellan de involverade parterna har också haft betydelse vid bedömningen.

I detta ärende finns omständigheter som talar såväl mot som för att X AB bedriver självständig näringsverksamhet. Omständigheter som talar mot är att ingen annan än A får bedriva [den huvudsakliga verksamheten] i bolaget. Arbetsuppgifterna motsvarar de som han tidigare utfört åt Y AB. Vidare ska arbetet bedrivas i den tidigare arbetsgivarens lokaler.

X AB ska dock inte utföra några uppdrag åt Y AB. Avtalen mellan de bolagen är inte heller i övrigt sådana att de medför att A även fortsättningsvis ska betraktas som anställd av Y AB.

X AB ska inte heller utföra några tjänster åt Z AB utan endast åt externa kunder. A:s anställning i X AB föregås inte av en anställning i Z AB. Han tar också en tydlig ekonomisk risk genom att bedriva verksamhet i eget bolag.

Mot den bakgrunden anser Skatterättsnämnden att kravet på självständighet kommer att uppfyllas och att inkomsterna från [uppdragen] ska beskattas hos X AB.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, Birgitta Pettersson, Anders Bengtsson, Robert Påhlsson, Johan Rubenson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.