Stadigvarande vistelse
Enligt 3 kap. 3 § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229) är den som stadigvarande vistas i Sverige obegränsat skattskyldig.
Begreppet stadigvarande vistelse är inte närmare definierat i inkomstskattelagen. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det av praxis följer att som stadigvarande vistelse i Sverige räknas i princip en sammanhängande tidsperiod om sex månader eller mer (prop. 2004/05:19 s. 30). Av rättspraxis följer vidare att om vistelsen här understiger en tidsperiod om sex månader ska bedömningen av om den ska anses vara stadigvarande göras med utgångspunkt i vistelsens längd, omfattning och regelbundenhet. En person kan därför anses stadigvarande vistas i Sverige även om denne under ett år tillbringar färre dagar i Sverige än utomlands (se t.ex. HFD 2018 ref. 30 och där angivna rättsfall).
I RÅ 2008 ref. 56 ansågs en dansk läkare som återkommande hade arbetat i Sverige i tvåveckorsperioder ha vistats stadigvarande här. Läkaren hade vistats här sammanlagt 18 veckor under ett år och sammanlagt nio veckor under det första halvåret därefter.
I HFD 2019 not. 27 ansågs däremot regelbundna vistelser om tre sammanhängande sommarmånader och tre sammanhängande veckor i samband med påsken samt kortare, oregelbundna besök om sammanlagt högst två veckor per år inte innebära att vistelsen i Sverige var av sådan omfattning att den skulle anses stadigvarande.
Väsentlig anknytning
Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 är den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här obegränsat skattskyldig.
För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit ska bl.a. beaktas om personen är svensk medborgare, hur länge personen var bosatt här, om personen har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om personen har sin familj här, om personen bedriver näringsverksamhet här, om personen är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger personen ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om personen har en fastighet här och liknande förhållanden (3 kap. 7 § första stycket).
Vid prövningen ska det göras en samlad bedömning i det enskilda fallet varför alla omständigheter av betydelse måste beaktas (se prop. 1984/85:175 s. 13).
Om en tidigare permanentbostad behålls efter utflyttningen medför det normalt väsentlig anknytning till Sverige (se t.ex. HFD 2012 not. 51). Enbart innehav av en fritidsbostad inrättad för åretruntbruk ger i regel inte väsentlig anknytning hit (se t.ex. RÅ 1992 not. 367 och HFD 2020 not. 27).
I RÅ 2003 ref. 52 ansågs frekventa resor till Sverige för att ca 60 dagar per år umgås med ett minderårigt barn inte medföra väsentlig anknytning hit. Personen avsåg även att besöka Sverige 20 dagar per år för arbete. Personens innehav av en aktiepost om ca tre procent och ett styrelseuppdrag i ett onoterat svenskt aktiebolag samt innehav av en andel av en fastighet utan bostadsbyggnad medförde inte annan bedömning.
I RÅ 2010 not. 78 ansågs en person som skulle besöka Sverige för att umgås med två minderåriga barn drygt 100 dagar per år och för arbete ca 20 dagar per år få väsentlig anknytning hit. Bedömningen ändrades inte om antalet besöksdagar i Sverige minskade till högst 100.
Av förarbetena framgår att rena kapitalplaceringar i Sverige inte bör påverka bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger. Däremot bör tillgångar som ger ett verkligt inflytande i en rörelse som bedrivs i Sverige beaktas oavsett om det sker genom innehav av aktier, via en juridisk person eller på annat sätt (se prop. 1984/85:175 s. 14).
I praxis har aktieinnehav som understiger tio procent inte ansetts ge ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet (se t.ex. RÅ 2009 not. 85 och HFD 2016 not. 28).