Utgifter för reparation och underhåll av en byggnad får enligt 19 kap. 2 § första stycket IL dras av omedelbart även om utgifterna i räkenskaperna dras av genom årlig avskrivning.
I andra stycket regleras det s.k. utvidgade reparationsbegreppet. Utgifter för sådana ändringsarbeten på en byggnad som kan anses normala i den skattskyldiges näringsverksamhet behandlas enligt den bestämmelsen som utgifter för reparation och underhåll och dras därmed också av omedelbart. Hit räknas inte åtgärder som innebär en väsentlig förändring av byggnaden.
Regleringen om det utvidgade reparationsbegreppet infördes i skattelagstiftningen redan 1969 men gällde då endast i viss verksamhet. I lagtexten angavs exempel på åtgärder som normalt omfattades och medförde avdrag; upptagande av nya fönster- och dörröppningar samt flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdisponering av lokaler. I författningskommentaren angavs att det var fråga om mindre ändringsarbeten som normalt vidtas i en rörelsebyggnad tid efter annan inom den bedrivna verksamheten (prop. 1969:100 s. 132).
Vid 1990 års skattereform blev bestämmelsen generellt giltig i inkomstslaget näringsverksamhet och när IL infördes kortades bestämmelsen ned och exemplifieringen togs bort. Någon utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde var vid sistnämnda lagstiftningsarbete dock inte avsedd (se prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 243).
Den nuvarande lydelsen av det utvidgade reparationsbegreppet beslutades år 2000. Lagtexten ändrades då så att det nu framgår att bedömningen ska göras utifrån vad som kan anses normalt i den skattskyldiges verksamhet. Bakgrunden till ändringen var att avdrag ofta vägrades för ändringsarbeten som fastighetsägaren bekostade i samband med byte av hyresgäst om den nye hyresgästen drev annan slags verksamhet än den föregående. Ändringen innebär att det är antingen fastighetsägarens eller hyresgästens verksamhet som ska bedömas, beroende på vem av dem som bekostar ändringsarbetena (prop. 1999/2000:100 s. 205).
Kravet att åtgärderna inte får innebära en väsentlig förändring av byggnaden gäller fortfarande. Detta påtalas särskilt i förarbetena bl.a. genom att det anges att en förändring av det utvidgade reparationsbegreppet till att omfatta mer genomgripande ändringar av byggnadens användningssätt, såsom när bostadslägenheter byggs om till affärs- och kontorslokaler, går klart utöver vad som åsyftas med lagstiftningen. Vid lagstiftningsarbetet konstaterades också att någon klar rättspraxis ännu inte hade utvecklats avseende bostäder men att utgifter för ändrad rumsindelning i bostadslägenheter i den praktiska tillämpning brukar anses som omedelbart avdragsgilla så länge användningen som bostad består (a. prop. s. 206).
I senare praxis har vad gäller den nu gällande lydelse av det utvidgade reparationsbegreppet bl.a. påpekats att det alltjämt handlar om mindre ändringsarbeten som med viss regelbundenhet kan förväntas uppkomma i den skattskyldiges verksamhet (HFD 2012 ref. 15).