X Bank AB (X) erbjuder sina kunder att ha ett blandat kreditkonto där säkerhet för krediten är kopplad till samtliga kontotyper som kunden har i eller via X. Det finns för denna typ av blandade konton en prioritetsordning där säkerheterna i värdepappersdepå och investeringssparkonto (ISK) tas i anspråk i första hand och säkerheten i kapitalförsäkringar utnyttjas i andra hand.

A är kund i X och har ett sådant blandat kreditkonto. X har beviljat henne en kredit om 1 500 000 kr. Säkerheten för lånet finns dels i A värdepappersdepå som har ett marknadsvärde om 500 000 kr, dels i hennes ISK som har ett marknadsvärde om 100 000 kr och dels i en kapitalförsäkring som har ett marknadsvärde om 2 000 000 kr.

Från och med den 1 januari 2025 finns nya regler i inkomstskattelagen (1999:1229) som begränsar avdragsrätten för ränteutgifter på lån som lämnats av bland annat ett kreditinstitut. A vill få klarhet i om och i så fall hur de nya reglerna begränsar avdragsrätten för henne.

Frågorna

För år 2025 medges avdrag för ränteutgifter med 50 procent för krediter där en kapitalförsäkring ingår som säkerhet i ett blandat konto. Från år 2026 medges inget avdrag.

Utgångspunkt för bedömningen

Ärendet gäller om ränteutgifter för lån på ett blandat kreditkonto med säkerhet i värdepappersdepå, ISK och kapitalförsäkring omfattas av de nya regler som begränsar avdragsrätten för ränteutgifter. Enligt Skatterättsnämndens bedömning är så fallet och skälen till detta är följande.

I 42 kap. inkomstskattelagen finns bestämmelser om vad som ska tas upp och dras av i inkomstslaget kapital. Den 1 januari 2025 infördes begränsningar i avdragsrätten som innebär att avdrag bara medges för ränta på lån med vissa säkerheter. Av övergångsbestämmelserna framgår att den tidigare generella rätten till avdrag för ränteutgifter trappas av under två år. För beskattningsåret 2025 är begränsningen 50 procent av avdragsbeloppet. Från och med beskattningsåret 2026 slopas den generella rätten till avdrag för ränteutgifter utan godtagbar säkerhet.

Det övergripande syftet med den nya lagstiftningen är att begränsa riskfylld skuldsättning hos konsumenter. I förarbetena sägs bland annat följande. Ränta på lån som lämnats mot säkerhet bör som utgångspunkt även fortsatt dras av. Det förutsätter dock att det kan säkerställas att marknadsvärdet av en lämnad säkerhet motsvarar lånebeloppet. Eftersom det inte kan åläggas Skatteverket att kontrollera värdet av de ställda säkerheterna bör avdragsrätten begränsas till lån som uppfyller vissa särskilda förutsättningar gällande värdering av säkerheter och maximal belåningsgrad (prop. 2024/25:26, s. 19).

Avdrag för ränteutgifter ska därför fortsatt bara medges på lån med vissa säkerheter som uppfyller krav på värdering och maximal belåningsgrad. Av 42 kap. 6 c § första stycket 1 och 2 framgår att ränteutgifter för lån som lämnats av kreditinstitut eller värdepappersbolag fortsatt ska dras av bara om lånet är förenat med säkerhet i finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller handlas på en MTF-plattform.

Uttrycket finansiella instrument definieras 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Med finansiella instrument avses bland annat överlåtbara värdepapper. Som exempel på överlåtbara värdepapper anges i lagrummet aktier, obligationer och fondandelar.

Kan kapitalförsäkring godtas som säkerhet?

En kapitalförsäkring är en livförsäkring. Det som är utmärkande för en kapitalförsäkring är bland annat att det är försäkringsgivaren som äger de tillgångar som är kopplade till försäkringen. Så är även fallet med den nu aktuella kapitalförsäkringen, som är en så kallad depåförsäkring. Avtalsvillkoren för försäkringen tillåter placering i bland annat onoterade aktier. Vidare gäller enligt villkoren att det endast är kapitalförsäkringen i sig som kan pantsättas och inte de underliggande tillgångarna.

Kapitalförsäkringar är inte upptagna till handel på en reglerad marknad och handlas inte heller på en MTF-plattform. Av detta följer enligt Skatterättsnämndens mening att en sådan tillgång inte kan utgöra ett sådant finansiellt instrument som avses i 42 kap 6 c § inkomstskattelagen.

Skatterättsnämnden noterar vidare att om säkerhet i kapitalförsäkring godtas skulle det möjliggöra en placering i bland annat onoterade aktier. En sådan ordning skulle vara i strid med lagstiftningens syfte och försvåra Skatteverkets kontrollmöjligheter av säkerheten på ett sätt som inte varit avsett.

Bedömningen förändras inte av om säkerhet ställs i en särskilt utpekad försäkringsdepå. Detta eftersom det fortfarande är kapitalförsäkringen som sådan som är ställd som säkerhet.

Utgångspunkten för den fortsatta bedömningen i ärendet är därmed att en kapitalförsäkring inte utgör en sådan säkerhet som avses i 6 c §.

Avdragsrätt vid blandat konto

A har ett så kallat blandat kreditkonto där lånet är förenat med flera säkerheter i en viss prioritetsordning. Ränteutgifterna belöper dock på hela lånet utan någon inbördes uppdelning mot respektive säkerhet.

Den aktuella lagstiftningen innehåller inga bestämmelser som reglerar den aktuella situationen med ett lån med blandade säkerheter, varav vissa tillgångar inte omfattas av 6 c §. Det finns inte heller några förarbetsuttalanden som behandlar frågan.

En tänkbar ordning är att den del av räntan som belöper på en säkerhet som omfattas av lagrummet är avdragsgill. En sådan lösning framstår som rimlig utifrån att ett jämförbart alternativ till ett blandat kreditkonto är att lånet delas upp i två delar. En del med sådan säkerhet som anges i 6 c § med full avdragsrätt och en del omfattas av begränsningar i avdragsrätten.

En sådan ordning förutsätter dock att omfattningen av avdragsrätten i det enskilda fallet bestäms utifrån en metod för att värdera respektive säkerhet som inte är reglerad i lag. I förarbetena uttalas dessutom att en reglering av en avdragsbegränsning inte bör utformas på ett sätt som ålägger Skatteverket att kontrollera värdet av de skattskyldigas säkerheter (se prop. 2024/25:26 s. 19).

Avsaknaden av uttalanden i förarbetena kan dessutom uppfattas som att lagstiftarens avsikt är att avdrag inte ska medges alls när det till viss del finns en annan säkerhet än sådan som uttryckligen godtagbar enligt 6 c §.

En sådan tolkning står enligt Skatterättsnämndens mening i överensstämmelse med det övergripande syftet med lagstiftningen, det vill säga att begränsa viss typ av skuldsättning hos konsumenter och utan att ålägga Skatteverket ett orimligt kontrollansvar.

Vid en jämförelse mellan de olika argumenten anser Skatterättsnämnden att de skäl som talar emot att medge avdrag i den aktuella situationen väger tyngre.

Sammanfattningsvis innebär detta att A för beskattningsår 2025 ska medges avdrag för ränteutgiften med 50 procent. Från beskattningsår 2026 ska inget avdrag medges.

Med en sådan bedömning förfaller fråga 3.

I avgörandet har Mattias Dahlberg, Christina Eng, Fredrik Hammarström, Richard Hellenius, Patricia Schömer, Olof Sundin och Eva Östman Johansson deltagit.

Ärendet har föredragits av Karin Schuster von Bärnrode