Ärendet gäller om reglerna för periodiskt understöd i 10 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) kan bli tillämpliga på utbetalningarna från en trust till A och B. Trusten måste då bedömas vara jämförbar med en svensk familjestiftelse. Enligt Skatterättsnämndens bedömning är så inte fallet. Skälen för det är följande.
För att en utländsk stiftelseliknande figur ska kunna anses motsvara en svensk familjestiftelse förutsätts att den kan anses falla in under begreppet stiftelse på det sätt som det används i inkomstskattelagen (HFD 2024 not. 22).
Av avgörandet HFD 2017 not. 29 framgår det att en civilrättslig jämförelse med en svensk stiftelse ska göras enligt stiftelselagen (1994:1220).
Det innebär bland annat att egendomen ska vara avskild för en varaktig och självständig förvaltning (1 kap. 2 § stiftelselagen).
Av trusthandlingarna framgår att bildaren under sin livstid både har rätt att förfoga över tillgångarna i trusten och är förvaltare av trusten. Efter bildarens bortgång träder i första hand förmånstagaren A in som förvaltare tillsammans med förvaltningsbolaget. Enligt trusthandlingarna ska tillgångarna i trusten fördelas mellan förmånstagarna vid bildarens bortgång. Tillgångarna kan behöva realiseras och efter en eventuell administrativ period ska tillgångarna betalas ut och trusten upplösas.
Mot den bakgrunden gör Skatterättsnämnden bedömningen att det inte finns en varaktigt avskild förmögenhet på ett sådant sätt som krävs enligt stiftelselagen. Trusten kan därför inte anses motsvara en svensk familjestiftelse.
Enligt 8 kap. 2 § inkomstskattelagen är förvärv genom arv, testamente, gåva eller bodelning skattefria. Enligt Skatterättsnämnden innebär C:s bortgång att A och B gör sådana förvärv som enligt 8 kap. 2 § är skattefria.
Utbetalningarna från trusten till A och B medför därför ingen inkomstbeskattning av dem.
I avgörandet har Katia Cejie, Mattias Dahlberg, Christina Eng, Fredrik Hammarström, Olof Sundin, Ulla Werkell och Eva Östman Johansson.
Ärendet har föredragits av Karin Schuster von Bärnrode