A är anställd X AB. Bolaget kommer efter en planerad omstrukturering att bli ett helägt dotterbolag till det amerikanska bolaget Y.

Efter omstruktureringen kommer ett antal nyckelpersoner inom koncernen, bland annat A, att få möjlighet att köpa optioner. Optionerna ger en rätt att till ett förutbestämt pris förvärva aktier i Y.

Beslut om emission av optionerna kommer, i enlighet med amerikansk rätt, fattas av styrelsen i Y. Därefter kommer ett optionscertifikat, [certifikatet], utfärdas med tillhörande optionsavtal, [optionsavtalet]. I [certifikatet] anges att innehavaren är försäkrad en rätt att teckna nya aktier i Y och i [optionsavtalet] anges bland annat de närmare villkoren för förvärv av aktierna men också att optionerna är fritt överlåtbara.

I inget av dessa dokument anges några restriktioner för innehavaren vad gäller förfoganderätten till optionerna. De restriktioner som finns regleras i dokumenten (…) (Plan) respektive (…) (Agreement).

Av dessa dokument följer bland annat att optioner som inte är intjänade och möjliga att utnyttja omedelbart ska upphöra om innehavarens anställning avslutas. Detsamma gäller för redan intjänade optioner om anställningen upphör på grund av vissa särskilda anledningar. Vidare framgår att vid en försäljning eller likvidation av Y ska alla utestående optioner behandlas på sätt som en kommitté inom styrelsen bestämmer. Det framgår också att optionerna är personliga för innehavaren och endast kan utnyttjas av denne samt att optionerna endast får överlåtas via testamente, arv eller, under vissa förutsättningar, gåva till familjemedlemmar.

A vill veta om optionerna utgör värdepapper i den mening som avses i 10 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Som förutsättning för frågan gäller bland annat att optionerna kommer att förvärvas mot ett kontant vederlag som motsvarar deras marknadsvärde.

A anser att optionerna utgör värdepapper i bestämmelsens mening. Av dokumentet [certifikatet] framgår att handlingen är bärare av optionsrättigheten på samma sätt som exempelvis ett svenskt teckningsoptionsbevis och här hänvisas bara till [optionsavtalet]. I [optionsavtalet] anges uttryckligen att optionen är fritt överlåtbar.

De restriktioner som finns regleras i dokumenten Plan och Agreement. I dessa finns visserligen hänvisningar till [certifikatet] och [optionsavtalet] men hänvisningarna är ensidiga och påverkar endast innehavaren, inte optionerna som sådana. Eftersom samtliga inskränkningar i förfoganderätten till optionerna är särreglerade i fristående dokument kan inskränkningarna inte påverka en godtroende tredje mans förvärv av optioner. Förfoganderättsinskränkningarna är enbart obligationsrättsliga förpliktelser och saknar betydelse för optionernas status som värdepapper. Den omständigheten att han, vid transaktioner i strid med förfoganderättsinskränkningarna skulle kunna bli skadeståndsskyldig innebär inte att en överlåtelse inte ändå skulle bli gällande.

Förfoganderättsinskränkningarna är för övrigt inte mer omfattande än vad som godtagits tidigare i praxis där deltagare i incitamentsprogram inte fritt fått överlåta instrumenten och varit tvungna att tjäna in rättigheter genom fortsatt anställning m.m.

Skatteverket anser att optionerna inte utgör värdepapper i den mening som avses i värdepappersregeln. Det finns inte stöd i ansökan för att optionerna kan jämställas med ett svenskt ABL-instrument och därmed ska den praxis som gäller för icke ABL-instrument tillämpas. Utifrån denna praxis (HFD 2021 ref. 67 och HFD 2022 ref. 52) och omständigheterna i detta fall där det för sökanden inte finns någon absolut rätt att erhålla marknadsvärdet för optionerna kan optionerna inte anses utgöra värdepapper. Vid bedömningen måste samtliga villkor gällande optionen beaktas oavsett om vissa villkor finns i separata avtal. Avgörande för bedömningen är sökandens möjligheter att förfoga över och tillgodogöra sig värdet av instrumentet.

Förmåner som en anställd får från sin arbetsgivare ska enligt 11 kap. 1 § IL som huvudregel tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

Enligt den s.k. värdepappersregeln i 10 kap. 11 § första stycket gäller att om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor, ska förmånen tas upp som intäkt av tjänst det beskattningsår då förvärvet sker. Av bestämmelsen följer att vid förvärv av värdepapper som sker mot marknadsmässig ersättning uppkommer ingen beskattning vid förvärvstidpunkten. En senare avyttring beskattas i inkomstslaget kapital enligt bestämmelserna om kapitalvinster och kapitalförluster i 44 kap.

Om det som förvärvas inte utgör ett värdepapper enligt värdepappersregeln gäller huvudregeln i 10 kap. 8 §. Där anges att inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del. Värdeförändringar efter förvärvet kommer därmed i dessa fall att beskattas i inkomstslaget tjänst (RÅ 2007 not. 177).

Det finns ingen skatterättslig definition av begreppet värdepapper och av uttalanden i förarbetena framgår att det överlämnats till tillämpande myndigheter att närmare bestämma detta (prop. 1997/98:133 s. 24).

Av praxis framgår bland annat att villkor som innebär att förvärvade optioner förfaller och inte kan utnyttjas om innehavaren lämnar sin anställning medför att de inte anses utgöra värdepapper vid beskattningen (se t.ex. RÅ 1994 not. 41 och RÅ 1994 not. 733 samt RÅ 2007 not. 177). Villkor att arbetsgivaren har rätt att återköpa optioner till marknadsvärde om den anställde lämnar sin anställning innebär emellertid inte att optionerna förlorar sin karaktär av värdepapper (se HFD 2021 ref. 67).

Frågan i ärendet är om optionerna utgör värdepapper i den mening som avses i värdepappersregeln. Sökanden menar att detta ska avgöras endast utifrån vissa av de dokument som är hänförliga till optionerna medan de dokument som inskränker förfoganderätten är obligationsrättsliga och därför inte ska ingå i bedömningen.

Begreppet värdepapper är inte definierat i IL. Högsta förvaltningsdomstolen har påpekat att det inte finns något entydigt svar på frågan om vad som skatterättsligt utgör ett värdepapper. Den närmare innebörden av begreppet i ett visst lagrum får i stället enligt domstolen bedömas mot bakgrund av bestämmelsens syfte eller det sammanhang i vilket det används (HFD 2019 ref. 47).

Värdepappersregeln innebär att den som på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor ska beskattas för förmånen det beskattningsår då instrumentet förvärvas. Syftet med lagstiftningen när den infördes var att förhindra att beskattningstidpunkten sköts upp genom att anställdas förvärv av värdepapper förenades med förfoganderättsinskränkningar (prop. 1989/90:50 s. 72–75). Idag innebär bestämmelsen, om den blir tillämplig, att det blir förmånligt för den anställde genom att värdeökningen efter förvärvet beskattas i inkomstslaget kapital istället för tjänst. Till skillnad mot när värdepappersregeln infördes finns det således idag en fördel i att beskattningstidpunkten i inkomstslaget tjänst infaller så tidigt som möjligt. Även om syftet med värdepappersregeln när den infördes till viss del synes skilja sig från hur regeln tillämpas idag har den hela tiden funnits i sammanhang där det ska avgöras om en förmån föreligger för en anställd.

Enligt Skatterättsnämnden innebär detta att en prövning av om värdepappersregeln är tillämplig ska ske utifrån samtliga villkor som gäller för den anställde för att avgöra om de optioner denne överväger att förvärva utgör värdepapper. Förfoganderätts-inskränkningarna i detta fall innebär bland annat att optionerna inte är fritt överlåtbara och det finns heller ingen garanterad eller absolut rätt för A att erhålla en ersättning motsvarande optionernas marknadsvärde. Optionerna kan därför inte anses utgöra värdepapper i den aktuella bestämmelsens mening.

I avgörandet har deltagit Anders Bengtsson, Katia Cejie, Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordförande), Richard Hellenius, Olof Sundin och Eva Östman Johansson.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.