Makarna A och B är svenska medborgare och var mellan […] och 2022 bosatta i Sverige. I januari 2022 sålde de sin tidigare permanentbostad och flyttade till USA med anledning av B:s arbete. A har fortsatt att arbeta deltid för ett svenskt bolag på distans men anställningen ska upphöra i maj 2023 och hon ska börja arbeta i USA under hösten.

I samband med att de går i pension under 2027 planerar makarna att åter bosätta sig i Sverige. De avser att någon gång under de kommande fem åren köpa en lägenhet i Stockholm som ska bli den framtida permanentbostaden. Fram till bosättningen kan lägenheten komma att användas som övernattningsbostad.

Makarna har inte några andra anknytningsfaktorer till Sverige förutom sitt medborgarskap och en fritidsfastighet. En förutsättning för ansökan är vidare att båda makarna kommer att vara begränsat skattskyldiga i Sverige i varje fall från halvårsskiftet 2023.

Makarna vill veta om köpet av en lägenhet innebär att deras status som begränsat skattskyldiga i Sverige förändras.

Sökandena och Skatteverket är överens om att köpet inte medför att makarna anses få väsentlig anknytning.

Av 3 kap. 3 § första stycket 1 och 3 inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att en person är obegränsat skattskyldig om den är bosatt i Sverige eller om den tidigare har varit bosatt här och har väsentlig anknytning hit.

För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit ska bl.a. beaktas om personen är svensk medborgare, hur länge personen var bosatt här, om personen har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om personen har sin familj här, om personen bedriver näringsverksamhet här, om personen är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger personen ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, om personen har en fastighet här, och liknande förhållanden (3 kap. 7 § första stycket).

Vid prövningen ska det göras en samlad bedömning i det enskilda fallet varför alla omständigheter av betydelse måste beaktas (se prop. 1984/85:175 s. 13).

Beträffande bostäder i Sverige framgår av praxis att om en tidigare permanentbostad behålls efter utflyttningen medför det normalt väsentlig anknytning hit (se t.ex. HFD 2012 not. 51). Enbart innehav av en fritidsbostad inrättad för åretruntbruk ger däremot i regel inte väsentlig anknytning (se t.ex. RÅ 1992 not. 367 och HFD 2020 not. 27).

Frågan i detta ärende är ytterst om förvärv av en bostad som på sikt är tänkt att användas som permanentbostad kan anses medföra att förvärvarna blir obegränsat skattskyldiga i Sverige innan bosättningen.

Innehav av en permanentbostad i Sverige har i praxis bedömts ha stor betydelse vid prövningen av väsentlig anknytning. Detta gäller emellertid i situationer då någon behåller en tidigare permanentbostad efter att ha flyttat ut från landet. Personen anses då på ett påtagligt sätt ha visat att man inte är beredd att helt bryta banden med Sverige. Denna omständighet har utgjort en tungt vägande faktor vid en sådan samlad bedömning av anknytningen till Sverige som ska innefatta alla omständigheter av betydelse (se RÅ 2009 not. 84).

I en situation som den nu aktuella gör detta resonemang sig inte gällande. Makarna är vid förvärvet av bostaden begränsat skattskyldiga här. Det finns då inte skäl att lägga motsvarande vikt vid ett förvärv av en bostad även om den i framtiden ska användas som permanentbostad.

Vid en samlad bedömning i detta fall kan makarna inte anses få väsentlig anknytning till Sverige vid köp av en bostad på angivet sätt och i angivet syfte.

I avgörandet har deltagit Anders Bengtsson, Katia Cejie, Mattias Dahlberg, Christina Eng, Richard Hellenius, Birgitta Pettersson och Olof Sundin.

Ärendet har föredragits av Håkan Gustavsson.