Anläggningar för kontroll, sortering, underhåll, tvättning, reparation samt kvalitetskontroll av plastbackar och pallar (returenheter) har inte ansetts utgöra tillverkningsprocess i industriell verksamhet.
Den med ansökan avsedda verksamheten i X AB utgör inte sådan tillverkningsprocess i industriell verksamhet som avses i 11 kap. 14 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE.
Y AB driver och utvecklar retursystem i syfte att förenkla, effektivisera och miljöanpassa varuflöden inom dagligvaruhandeln. Y AB tillhandahåller speciellt utformade plastbackar och pallar (returenheter) som är särskilt anpassade för förvaring vid transport av framförallt livsmedel inom detaljhandeln. Grundidén är att branschens distribution ska ske i returenheter i stället för i engångsemballage för att bli mer miljövänlig samtidigt som den är kostnadseffektiv för kunden.
Y AB arbetar för att skapa effektiva och hållbara varuflöden för alla aktörer i hela kedjan – från producent till grossist och slutligen ut till butiker och restauranger. Därifrån returneras lådorna och pallarna för tvätt eller sortering för att därefter på nytt skickas ut i systemet igen. Trasiga returlådor och returpallar repareras för en längre livslängd. Uttjänta lådor mals ned och återanvänds i produktion av nya lådor.
Retursystemet finansieras genom användaravgifter, vartill kommer pantavgifter som säkerhet för returlådor och returhalvpallar. Verksamheten bedrivs i hyrda lokaler i (…) och vid tvättanläggningar i (…) där returenheterna tvättas, lagas och förvaras. Y AB har cirka (…) medarbetare av vilka (…) medarbetare arbetar vid huvudkontoret i (…) och övriga medarbetare på tvättanläggningarna. Y AB har en omfattande transportplanering och en kundservice som hyrs in från tredje part.
Y AB ägs till (…) procent vardera av (…) och (…). För närvarande drivs hela verksamheten i ett bolag. Själva tvättningen av returenheterna sker dock geografiskt på olika orter.
Y AB överväger att förändra sin verksamhet enligt något av följande alternativ.
Alternativ 1. Leasingverksamheten respektive tvätteriverksamheten bedrivs i två separata aktiebolag, X AB och Z AB, som kommer att ägas av Y AB. Tvätteriverksamheten kommer att bedrivas i en egen juridisk person men den enda uppdragsgivaren kommer att vara systerbolaget, dvs. Z AB, som nyttjar tjänster för tvätt, reparation m.m. för de returenheter som används i deras leasingverksamhet. Z AB:s verksamhet bedrivs i hyrda lokaler i (…). X AB bedriver sin verksamhet i anläggningar på andra orter och har egen anställd personal för den verksamheten.
Alternativ 2. Leasingverksamheten respektive tvätteriverksamheten bedrivs i separata aktiebolag som ägs till (…) procent vardera av (…) och (…). Den enda uppdragsgivaren kommer enligt detta alternativ att vara systerbolaget, dvs. Y AB. I övrigt är förutsättningarna desamma.
Alternativ 3. På samma sätt som enligt alternativ 1 och 2 kommer Z AB att nyttja tjänsterna från X AB för de returenheter som används i leasingverksamheten. X AB kommer dessutom att utföra tvätt av emballage m.m. åt externa kunder som inte igår i koncernen eller har någon anknytning till den leasingverksamhet med returenheter som bedrivs av Z AB. Enligt förutsättningarna kommer minst (…) procent av omsättningen i X AB att utgöras av intäkter från externa kunder.
X AB vill veta om verksamheten som avser tvättanläggningar för kontroll, sortering, underhåll, tvättning, reparation och kvalitetskontroll är att anse som en sådan tillverkningsprocess i industriell verksamhet som berättigar till återbetalning av energiskatt i det fall verksamheten bedrivs i ett eget bolag, ägt av Y AB, och därigenom är skild från den verksamhet som avser uthyrning av returenheter (fråga 1). Därutöver vill X AB veta om svaret på fråga 1 förändras om det ägs till lika delar av (…) och (…), dvs. är systerföretag till Y AB (fråga 2). Slutligen vill X AB veta om svaret på fråga 1 och 2 förändras av att det även har externa kunder vilkas ersättning uppgår till minst (…) procent av omsättningen (fråga 3).
Y AB anser att rätt till återbetalning av energiskatt föreligger om verksamheten delas upp som två separata verksamheter i två olika juridiska personer. Därigenom får verksamheten som bedrivs i X AB en självständighet i förhållande till verksamheten i Z AB. De olika verksamheterna kommer genom omstruktureringen att bli tydligt avgränsade vad gäller ledning, organisation och budget. Det finns också en tydlig geografisk avgränsning. Om verksamheterna ändå skulle kunna anses som integrerade ur ett koncernperspektiv så måste X AB:s verksamhet anses självständig i de fall (…) procent av omsättningen kommer från externa kunder.
Skatteverket anser att X AB:s verksamhet inte kan anses som en sådan tillverkningsprocess i industriell verksamhet som kan berättiga till återbetalning oavsett hur den organiseras. De delar av verksamheten som består av kontroll, sortering, underhåll och tvättning bör inte klassificeras som industriella verksamheter utan som stödtjänster utanför tillverkningssektorn. Den del som avser reparationer kan anses som industriell. Enligt ansökan skulle denna del dock inte komma att utgöra en huvudsaklig del av X AB:s verksamhet.
Av 5 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor framgår att en förutsättning för att förhandsbesked ska få lämnas är att ansökan gäller en fråga som avser sökandens skattskyldighet eller beskattning. Detta gäller även den som i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen om frågan rör beskattning enligt LSE.
Formuleringen är avsedd att inbegripa alla de faktorer i ett beskattningsärende som har betydelse för att bestämma såväl om den enskilde är skattskyldig överhuvudtaget som skatten till rätt belopp (prop. 1997/98:65 s. 68). Av 53 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244) följer att som beslut om punktskatt anses också beslut om återbetalning enligt 9 kap. 14 § LSE.
Av prop. 2000/01:110 s. 21 följer att även ett beslut om återbetalning av energiskatt omfattas av lagen om förhandsbesked.
Genom SFS 2016:1072 har ändringar genomförts i LSE som innebär att det endast finns en energiskattesats på el och att lägre skattenivåer uppnås genom avdrag eller återbetalning.
Av 11 kap. 14 § LSE följer att beskattningsmyndigheten, efter ansökan från en förbrukare som inte är skattskyldig, beslutar om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som denne förbrukat i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. Rätt till återbetalning föreligger endast för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och 0,5 öre per kilowattimme.
Innan lagändringen uppnåddes den lägre skattenivån genom en reducerad skattesats.
I betänkandet Energiskatt på el (SOU 2015:87) sägs bl.a. följande avseende begreppet industriell verksamhet.
När det gäller frågan vad som utgör industriell verksamhet, framgår av förarbetena till LSE att Standard för svensk näringsgrensindelning (SNI) ska kunna vara vägledande, samtidigt som den inte fångar allt som enligt gängse språkbruk kan anses utgöra industri (s. 341). I det fall ett företags faktiska verksamhet är hänförlig till en SNI-kod som ligger i intervallet 05–33 (avdelning B och C enligt SNI 2007), anses den i praktiken vara en industriell verksamhet. Om SNI-koden ligger utanför intervallet, görs däremot en särskild prövning av om verksamheten trots koden kan anses som industriell. För sådan verksamhet kan det vara avgörande för skattesatsen hur verksamheten bedrivs (s. 344).
SNI-koderna fastställs av Statistiska centralbyrån och är indelade i 21 avdelningar. Avdelning B och C som nämns ovan omfattar ”Utvinning av mineral” (B) och ”Tillverkning”(C). SNI-kod 33.190 omfattar reparation av annan utrustning, dock inte reparation av varor som företaget sålt, hyrt ut eller använder i sin verksamhet. I koden ingår bland annat reparation och underhåll av lastpallar. Rengöring, tvättning och diskning av plastlådor och lastpallar omfattas av SNI-kod 81.290 som finns under aktivitetsrubriken Uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster.
Kan Skatterättsnämnden pröva ansökan?
Skatterättsnämnden tar först ställning till frågan huruvida aktuell ansökan om förhandsbesked som rör en återbetalningsbestämmelse kan prövas i sak. Frågan aktualiseras genom de ändringar som införts i LSE genom SFS 2016:1072 vilka innebär att den lägre skattenivån uppnås genom återbetalning i stället för genom en reducerad skattesats.
X AB vill veta om den med ansökan avsedda omstruktureringen medför att X AB:s verksamhet utgör tillverkning i industriell verksamhet, vilket är en förutsättning för återbetalning av energiskatt enligt 11 kap. 14 § LSE. En sådan prövning har följaktligen en direkt betydelse för X AB:s slutliga skattebelastning. Huruvida den lägre skattenivån för dem som bedriver industriell verksamhet uppnås genom återbetalning eller, såsom tidigare, en reducerad skattesats synes i huvudsak vara en lagteknisk lösning. I båda fallen får det anses vara en fråga som rör beskattning i den mening som avses i 5 § FHBL. Frågan är dessutom av stor vikt för X AB. Mot denna bakgrund anser Skatterättsnämnden att det inte föreligger något formellt hinder mot att pröva ansökan i sak.
Fråga 1
Frågan om den verksamhet som ska bedrivas i X AB kan anses som sådan tillverkningsprocess i industriell verksamhet som berättigar till återbetalning av energiskatt ska enligt Skatterättsnämndens mening bedömas endast utifrån den verksamhet som bedrivs i det egna bolaget.
Den planerade verksamheten i X AB utgörs av tvättanläggningar för kontroll, sortering, underhåll, tvättning, reparation och kvalitetskontroll av plastbackar och pallar (returenheter). Skatterättsnämnden anser mot bakgrund av den vägledning som SNI-koderna ger att kontroll, sortering, och tvättning inte utgör industriell verksamhet. Den del av X AB:s verksamhet som avser reparation och underhåll av returenheter kan däremot anses som industriell. Detta till följd av att reparationstjänsterna vid den planerade omstruktureringen inte kommer att avse returenheter som sålts, hyrts ut eller använts i X AB:s verksamhet.
Vid prövningen av om industriell verksamhet ska anses föreligga ses i första hand till företagets huvudsakliga verksamhet (jfr prop. 1976/77:68 s. 13). Även om den begränsade del av verksamheten som avser reparation och underhåll av returenheterna skulle kunna utgöra tillverkning i industriell verksamhet kan denna, mot bakgrund av uppgifterna i ansökan, enligt Skatterättsnämndens mening inte anses utgöra X AB:s huvudsakliga verksamhet. X AB:s verksamhet utgör därmed inte sådan tillverkningsprocess i industriell verksamhet som avses i 11 kap. 4 § LSE.
Med hänsyn till Skatterättsnämndens svar på fråga1 förfaller övriga frågor.
I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, ordf., Birgitta Pettersson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Christina Olsson, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.
Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.
I den slutliga handläggningen har även Erika Örbom deltagit.
Solceller som installeras på olika byggnader inom en fastighet samt på mark på intilliggande fastighet, med ett internt ledningsnät för delning av energi samt gemensam högspänningsservis, har ansetts utgöra separata anläggningar i förhållande till varandra.
Solceller som installeras på olika fastigheter inom ett bostadsområde och ansluts till ett s.k. IKN-nät för delning av energi har ansetts utgöra separata anläggningar i förhållande till varandra.
Installation av solceller med två anslutningspunkter på sammanbyggda huskroppar har ansetts utgöra en solcellsanläggning.
Fråga om en verksamhet måste vara huvudsaklig för att utgöra en industriell verksamhet enligt lagen om skatt på energi.
Fråga om en verksamhet måste vara huvudsaklig för att utgöra industriell verksamhet enligt lagen om skatt på energi.
Fråga om vad som ryms inom definitionen av datorhall enligt 1 kap. 14 § lagen om skatt på energi.
Solceller som installeras på sammanbyggda huskroppar räknas som en anläggning med avseende på avdrag för skatt på elektrisk kraft.
Anläggningar för kontroll, sortering, underhåll, tvättning, reparation samt kvalitetskontroll av plastbackar och pallar (returenheter) har inte ansetts utgöra tillverkningsprocess i industriell verksamhet.
Fråga om bolag som leasar viss andel av ett vindkraftverk kan anses som framställare av elektrisk kraft.
Leveranser av värme har inte ansetts skett för tillverkningsprocessen i en sådan industriell verksamhet som tillhör de verksamhetskategorier som anges i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG.
