Skatteplikt

Kreditgivares förvärv av tjänster från moderbolag i ett annat EU-land har inte ansetts omfattas av undantag från skatteplikt

Diarienummer
48-19/I
Meddelandedatum
2020-03-09
Lagrum
  • 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)
Sökande
X AB
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Nej

Förhandsbesked

De tjänster som X AB enligt ingivet avtal förvärvar från Y AB omfattas inte av undantag från skatteplikt.

Bakgrund

Omständigheterna i ärendet

Y AB är ett bolag [i ett annat EU-land] som erbjuder kortfristiga krediter till konsumenter. Y AB har dotterbolag med verksamhet i olika länder. Det svenska dotterbolaget X AB bedriver kreditgivningsverksamhet gentemot konsumenter på den svenska marknaden.

Y AB tillhandahållande består enligt ingivet avtal av marknadsföring, att förse kredittagare med information och villkor för lån samt tjänster för hantering av ansökningsprocessen, kreditbesluten och den löpande förvaltningen av beviljade krediter. Tjänsterna tillhandahålls med hjälp av ett it-system, som ägs och löpande underhålls av Y AB. Ersättningen för tillhandahållna tjänster utgår från de kostnader som Y AB haft för att utföra tjänsterna.

Y AB äger och sköter det löpande underhållet av de it-system som ligger till grund för hantering av kreditgivningsprocessen hos X AB. Y AB äger även den […] server på vilken X AB:s hemsida finns. Hemsidan är X AB:s plattform för kreditansökningar där kunder fyller i nödvändiga uppgifter för kreditansökan.

Frågan och parternas inställning

X AB vill veta om förvärvet av tjänster från Y AB omfattas av undantag från skatteplikt för förmedling, beviljande av och förvaltning av krediter av den som beviljat krediten enligt artikel 135.1 b) i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG), såsom den bestämmelsen genomförts i 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

X AB anser att de tjänster som Y AB tillhandahåller X AB utgör nödvändiga moment i en sammansatt kreditgivningsprocess som i sin helhet omfattas av undantag från skatteplikt.

X AB anför följande. Processen för kreditgivningen – från försäljning och beviljande till den löpande förvaltningen – utgör ett integrerat samarbete mellan bolagen. Y AB:s tillhandahållande av tjänster är väsentliga och nödvändiga för att X AB ska kunna bedriva sin svenska kreditgivningsverksamhet. Y AB är involverat i alla moment för att kunder ska kunna ingå kreditavtal med X AB liksom den löpande förvaltningen av krediter och en fungerande kreditgivningsverksamhet i övrigt.

Vad gäller införsäljning, ansökan och ingående av kreditavtal spelar X AB en tydlig roll genom marknadsföring och att presentera potentiella kunder på den svenska marknaden. Detta har i sin tur föregåtts av åtgärder för att identifiera kundgrupper genom Y AB:s it-system.

Därutöver spelar Y AB en viktig roll genom sitt tillhandahållande av it-systemet för utförande av kontroller, analyser samt övrigt styrningsarbete där olika åtgärder vidtas för att X AB ska kunna ingå kreditavtal med svenska kunder. Dessa tjänster är av sådan natur och har ett sådant ändamål som bör omfattas av begreppet förmedling enligt undantaget från skatteplikt. Y AB:s tjänster är inte enbart av teknisk karaktär utan medför de facto att kreditavtal ingås och att överföring av medel därmed sker som leder till rättsliga och ekonomiska förändringar. Vad gäller beviljande av krediter är det X AB som slutligen ingår det formella kreditavtalet med kunden och Y AB som genomför nödvändiga kontroller för att kunna avgöra om beviljande av kredit ska ske eller inte. Det är ett integrerat samarbete. Varken Y AB eller X AB kan därför sägas fatta beslut om beviljande av krediter på egen hand.

Y AB:S tjänster i form av exempelvis löpande underhåll och övervakning av it-systemet, analys av kundportföljer och prissättningsstrategier utgör en nödvändig del av förvaltningen av de kreditavtal som X AB ingått med svenska kunder. Y AB är också delaktigt under hela kreditgivningsprocessen och detta utgör en väsentlig skillnad jämfört med när förvaltning av krediter ”outsoursas” till en utomstående part. Vad gäller undantaget för förvaltning av krediter är rättsläget osäkert. Doktrinen ger stöd för att undantaget inte ska begränsas till att endast omfatta den som beviljat krediterna. Även en förvärvare av krediterna torde emellertid omfattas av undantaget.

Skatteverket anser att fråga är om ett enda tillhandahållande, dvs. en sammansatt tjänst, som Y AB tillhandahåller X AB. Skatteverket anser att den förvärvade tjänsten inte utgör sådant beviljande av och förmedling av krediter eller förvaltning av krediter av den som beviljat krediten som omfattas av undantaget från skatteplikt i 3 kap. 9 § ML.

Skatteverket anför följande. EU-domstolen har tydliggjort vad som avses med beviljande av kredit. Detta begrepp innefattar att en summa pengar ställs till förfogande i form av ett lån, som ska återbetalas vid ett bestämt datum och som eventuellt är förbundet med ränta. Den tjänst som X AB förvärvar i detta ärende utgör enligt Skatteverkets bedömning inte beviljande av en kredit.

När det gäller förvaltning av krediter omfattas detta endast av undantag från skatteplikt när förvaltningen görs av den som beviljat krediten. Förvaltning får anses innefatta uppgifter som analys, översyn och avkastning med avseende på krediter som upptagits av kunden hos denna beskattningsbara person. I detta ärende avses tjänster som utförts av annan än det bolag som beviljat krediten. Därför kan den aktuella tjänsten som X AB förvärvar inte vara en sådan tjänst som omfattas av undantaget från skatteplikt.

Förmedling av krediter är en verksamhet som utförs av en mellanman, som mot ersättning tillhandahåller en förmedlingstjänst innebärande att denne ska göra det som är nödvändigt för att två parter ska kunna sluta avtal om en kredit, utan att förmedlaren själv är med i avtalet eller har något eget intresse vad gäller avtalets innehåll. Y AB äger servern samt äger och sköter det it-system som används för kreditgivningsprocessen. Skatteverkets bedömning är att tjänsten i huvudsak handlar om it-support, men även en del marknadsföring. Den av X AB förvärvade tjänsten är i huvudsak en teknisk tjänst och inte en förmedlingstjänst. Ersättningen för tjänsten tyder också på att det inte är förmedling som är den väsentliga delen av den sammansatta tjänsten då ersättningen inte är villkorad av att huvudtransaktioner kommer till stånd, utan baserad på de kostnader säljaren av tjänsten haft. Den huvudsakliga delen av den aktuella tjänsten som X AB förvärvar är inte en förmedlingstjänst enligt Skatteverket, utan snarare teknisk och administrativ support.

Skälen för avgörandet

Rättsligt

Enligt 3 kap. 1 § första stycket ML är omsättning av varor och tjänster samt import skattepliktig, om inte annat sägs i kapitlet.

Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML ska, såvitt här är aktuellt, omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet undantas från skatteplikt. Med bank- och finansieringstjänster avses, enligt andra stycket, inte notariatverksamhet, inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning av förvaringsutrymmen.

Bestämmelsen ska tolkas mot bakgrund av artikel 135.1 b i mervärdesskattedirektivet så som den bestämmelsen har tolkats av EU-domstolen. Enligt artikel 135.1 b ska från skatteplikt undantas beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten.

Skatterättsnämndens bedömning

X AB vill veta om deras förvärv av tjänster från Y AB omfattas av undantag från skatteplikt för beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten enligt artikel 135.1 b) i mervärdesskattedirektivet såsom den bestämmelsen genomförts i 3 kap. 9 § ML.

För att besvara frågan är det först nödvändigt att pröva om det är fråga om ett eller flera tillhandahållanden i mervärdesskattehänseende.

Som regel ska varje tillhandahållande anses som fristående och självständigt (Stock, C- 208/15, EU:C:2016:936, p. 26). Om två eller flera delar av en transaktion har ett så nära samband att de objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp är de emellertid att anse som ett enda tillhandahållande (Stock, p. 27). Det är också fråga om ett enda tillhandahållande när något tillhandahållande utgör det huvudsakliga medan andra anses som underordnade detta. Ett tillhandahållande ska särskilt betraktas som underordnat ett huvudsakligt tillhandahållande när kunderna inte efterfrågar det i sig, utan tillhandahållandet för dem endast är ett medel för att på bästa sätt åtnjuta det huvudsakliga tillhandahållande som företaget erbjuder (Stock, p. 27). Vid bedömningen av om en transaktion som består av flera delar utgör ett eller flera tillhandahållanden har EU-domstolen lagt vikt bl.a. vid vad som är kännetecknande för transaktionen i fråga (Stock, p. 28). EU-domstolen har vidare beaktat det ekonomiska syftet med transaktionen (Stock, p. 29), samt om den genomsnittlige kunden efterfrågar just kombinationen av olika delar som i och för sig skulle kunna tillhandahållas separat (Deutsche Bank, C-44/11, EU:C:2012:484, p. 24–28). Hur prissättning och fakturering sker kan också utgöra en indikation på hur delarna ska bedömas men är inte i sig avgörande (BGZ Leasing, C-224/11, EU:C:2013:15, p. 44).

Av ingivet avtal mellan Y AB och X AB framgår att Y AB ska tillhandahålla ett antal tjänster för hantering av marknadsföring, ansökningsprocessen, kreditbeslutet och den löpande förvaltningen av beviljade krediter genom sitt it-system. Enligt Skatterättsnämndens mening utgör detta tillhandahållande en helhet som X AB efterfrågar snarare än separata tjänster. Det är därför fråga om ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp.

För att ett sammansatt tillhandahållande ska kunna undantas från skatteplikt krävs att någon del av tillhandahållandet är överordnat de andra delarna och undantaget från skatteplikt (jfr Deutsche Bank och Bastova, C-432/15, EU:C:2016:855).

När det gäller bedömningen av den mervärdesskatterättsliga karaktären av nu aktuellt tillhandahållande följer av avtalet att tjänsterna bl.a. består av ett antal sammankopplade och mestadels automatiserade funktioner som tillsammans är nödvändiga för att X AB ska kunna bevilja lån. Funktionerna består enligt avtalet särskilt av att garantera tillträde till samt underhåll av de it-system som möjliggör on-lineförsäljning av lån genom planering och utveckling av marknadsföringstjänster, presentation av avtalsförslag och villkor till potentiella kunder, identitetskontroller och bedrägeriförebyggande kontroller, support vad gäller kreditvärdighet, låneavtal och andra dokument, samt i övrigt stöd för låneavtalen. Därutöver ger den speciella delen av it-systemet som avser kundrelationer också rapporter, analyser av låneportföljer samt villkor på de finansiella marknaderna m.m.

Det finns ingen definition av begreppet förmedling i mervärdesskattedirektivet. Uttrycket förmedling i nu gällande direktiv motsvarades av uttrycket förhandling i sjätte direktivet.

En förmedlingstjänst kan enligt EU-domstolens praxis bestå av att underrätta parten om tillfällen att sluta avtal och att komma i kontakt med motparten samt att förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennes räkning. Verksamhetens ändamål är att göra det som är nödvändigt för att parterna ska kunna sluta avtal, utan att förmedlaren har ett eget intresse vad gäller avtalets innehåll (CSC Financial Services, C-235/00, EU:C:2001:696, p. 39). För att det ska vara fråga om en förmedlingstjänst måste transaktionerna vid en helhetsbedömning utgöra en avgränsad enhet som medför att de funktioner som är specifika och väsentliga för förmedlingstjänsten uppfylls (mål C-453/05, Volker Ludwig, EU:C:2007:369, p. 27). Bedömningen ska utgå från själva naturen hos tillhandahållandet och ändamålet med detta (p. 33).

Enligt Skatterättsnämndens mening består Y AB:s tillhandahållande till X AB inte i att såsom mellanman göra det som är nödvändigt för att få till stånd ett kreditavtal mellan X AB och konsumenterna. Y AB:s tillhandahållande av it-systemet samt support m.m. uppvisar inte de kännetecken som är väsentliga och specifika för en förmedlingstjänst. Till detta kommer att ersättningen för tillhandahållandet inte påverkas av huruvida låneavtal ingås utan att det snarare är fråga om en ren kostnadstäckning. Skatterättsnämnden anser därför att tillhandahållandet karakteriseras av ett tekniskt system för elektronisk hantering av marknadsföring samt ansökningar om krediter, vilket underlättar för X AB att bevilja krediter till konsumenter.

Det är inte heller Y AB som tillhandahåller krediterna utan X AB.

Vad slutligen gäller den del av tillhandahållandet som avser förvaltning av krediter finner Skatterättsnämnden att det redan av bestämmelsen i artikel 135.1 b framgår att undantaget från mervärdesskatt för krediter omfattar förvaltning av krediter om förvaltningen utförs av den som beviljat krediten. Då det är X AB som beviljar krediterna och Y AB som förvaltar dem omfattas inte heller denna del av tillhandahållandet av undantag från skatteplikt.

Sammanfattningsvis finner Skatterättsnämnden att X AB:s förvärv av tjänster enligt ingivet avtal inte omfattas av undantag från skatteplikt.

I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, ordf., Birgitta Pettersson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Fredrik Fries, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.

Ärendet har föredragits av Erika Örbom.

Senaste förhandsbesked inom Mervärdesskatt

Visa alla
Till toppen