A har sedan tidigare installerat solceller med växelriktare från X på sin fastighet. Han har nu också beställt ett batteri som ska kopplas till denna anläggning.

Batteriet ska, under perioden då solcellsanläggningen ger ett produktionsöverskott, enbart laddas med egenproducerad el. Främst vintertid kommer batteriet dock att underhållsladdas med el från elnätet för att behålla funktionalitet. Den lagrade energin ska i första hand nyttjas på den egna fastigheten när solcellerna inte producerar tillräcklig energi.

I samband med beställningen av batteriet har A också anmält intresse hos Y för att ingå i tjänsten Z. Tjänsten innebär att batteriet via Y i viss utsträckning ställs till elsystemets förfogande för att kunna bidra till att stabilisera frekvens, spänning och effekt i elnätet (stödtjänst).

Systemet ska, med beaktande av den egna förbrukningen och hur mycket laddning som finns kvar i batteriet, för varje timme meddela Y hur mycket tillgänglig kapacitet som kan erbjudas till stödtjänsten. Baserat på historiska data förväntar sig A att upp till två procent av batteriets energiflöde kommer att utnyttjas för stödtjänster.

För att ta ställning till om han ska fullfölja intresseanmälan att ansluta sig till stödtjänsten vill A veta om han har rätt till skattereduktion för installation av batteri om han, förutom för lagring och nyttjande av egenproducerad el, även använder batteriet för stödtjänst.

Frågeställningen rör definitionen av grön teknik enligt 67 kap. 38 § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Som förutsättning för ansökan gäller att övriga villkor för att medges skattereduktion är uppfyllda.

A vill veta om han har rätt till skattereduktion för installation av batteri om han avser att använda en lösning för stödtjänster och
1) maximalt 5 procent av den lagrade energin nyttjas för stödtjänst
2) maximalt 10 procent av den lagrade energin nyttjas för stödtjänst
3) maximalt 20 procent av den lagrade energin nyttjas för stödtjänst

A anser att till skillnad från tidigare lösningar för stödtjänster låser tjänsten inte ägarens användning av batteriet. Den nu aktuella lösningen ger ägaren möjlighet att använda batteriet för att lagra och använda sin egenproducerade energi men står samtidigt redo att bidra med stöd vid korta störningar i elnätet. Ett nyttjande för stödtjänster motsvarande ett par procent av totalt energiflöde uppfyller Skatteverkets krav på att batteriet uteslutande eller så gott som uteslutande används för att lagra egenproducerad el. Att användningen av batteriet dessutom kan medföra intäkter som kan variera stort bör inte medföra annan bedömning.

Skatteverket anser att det av lagtext och förarbeten framgår att lagstiftarens avsikt har varit att genom skattereduktion möjliggöra för hushåll att anskaffa utrustning för lagring av egenproducerad el. Det framgår av förarbetena att skattereduktionen i sin nuvarande utformning inte varit avsedd att omfatta annat än egenproducerad el. Eftersom avsikten varit att stimulera installation av grön teknik framstår det inte heller som rimligt att reduktionen ska kunna användas för att subventionera stödtjänster som ger ekonomisk ersättning.

Skattereduktion för installation av grön teknik regleras i 67 kap. 36–45 §§ IL. Med installation av grön teknik avses de installationer som anges i 38 §, bland annat installation av system för lagring av egenproducerad elenergi som är kopplat till en sådan anläggning för egenproduktion av förnybar el som är ansluten till elnätet och där systemet bidrar till att
a) lagra elenergi för användning vid ett annat tillfälle än produktionstillfället, och
b) öka den årliga andelen egenproducerad elenergi som används inom fastigheten för att tillgodose det egna elbehovet.

Skattereduktionen ersatte stöd till privatpersoner enligt olika förordningar om bidrag för vissa installationer, bl.a. förordning (2016:899) om bidrag lagring av egenproducerad elenergi. Skattereduktionen ska omfatta samma slags installationer som respektive stöd och definitionerna om stödberättigande åtgärder i förordningarna överfördes i allt väsentligt till inkomstskattelagens bestämmelser (prop. 2020/21:1 s. 291).

Vid bedömningen av om installation av batteri uppfyller definitionen i 67 kap. 38 § IL aktualiseras såväl frågan om på vilket sätt energi lagras som hur den lagrade energin används.

När det gäller på vilket sätt energi lagras framgår av bestämmelsens utformning och förarbetsuttalanden att skattereduktionen är begränsad till installationer där batteriet laddas med egenproducerad el (jfr a. prop. s. 287, 290–291).

Att batteriet i begränsad omfattning laddas från elnätet måste dock enligt Skatterättsnämndens uppfattning accepteras, exempelvis för underhåll av batteriet under vintermånaderna. Ett krav på att batteriet ska användas för lagring av egenproducerad el får som en konsekvens härav anses uppfyllt i det aktuella ärendet.

Nästa fråga är om det för skattereduktion för installation av grön teknik ställs upp några begränsningar för hur den lagrade energin används.

Enligt 38 § ska installationen bidra till att öka den årliga andelen egenproducerad elenergi som används inom fastigheten för att tillgodose det egna elbehovet.

Det går varken av lagtexten eller av sammanhanget att utläsa att en installation i form av ett batteri endast får användas till att öka andelen egenproducerad el som används inom fastigheten eller att användningen av egenproducerad energi ska öka i viss utsträckning. Inte heller uttalandena i förarbetena ger stöd för en sådan mer begränsad användning. I samband med införandet av skattereduktionen gjordes vissa uttalanden om att den lagrade elen bara får användas av den aktuella bostaden (a. prop. s. 292 f). Uttalandet avsåg dock inte definitionen av grön teknik utan det ytterligare villkoret att installationen ska vara hänförlig till ett småhus, en ägarlägenhet eller bostadsrätt som ägs av den som begär skattereduktionen (39 §, a. prop. s. 436).

Mot denna bakgrund saknas utrymme att uppställa ytterligare krav för att en installation ska omfattas av definitionen av grön teknik än vad som framgår av lagtexten.

Förutsättningen i 38 § får därmed anses uppfylld så snart ett batteri – som laddats med egenproducerad energi vid produktionsöverskott – till någon del utnyttjas för fastighetens elbehov vid produktionsunderskott. Andelen förnybar energi som används inom fastigheten ökar på detta sätt alltid jämfört med om något batteri inte hade varit installerat.

A:s installation av batteri uppfyller således definitionen i lagtexten även om den energi som lagras i batteriet till viss del utnyttjas för en så kallad stödtjänst. Förhållandet att stödtjänsten kan medföra betydande intäkter för A medför inte någon annan bedömning.

I avgörandet har deltagit Anders Bengtsson, Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordf.),
Richard Hellenius, Johan Rubenson, Olof Sundin och Eva Östman Johansson.

Ärendet har föredragits av Håkan Gustavsson