A flyttade från Sverige till [utlandet] (…) 2017. År 2018 lämnade hon Sverige i början av september. År 2019 planerar hon att vistas här tre veckor under påsken och tre månader under sommaren, från och med midsommarveckan. Eventuellt kommer hon också att göra oregelbundna besök i Sverige om sammanlagt maximalt två veckor på grund av hennes mors hälsa. Hon planerar att vistas i Sverige på motsvarande sätt även de närmast kommande åren.

A vill veta om hon ska anses obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av stadigvarande vistelse här. Som förutsättning lämnas att hon inte har väsentlig anknytning till Sverige.

Hon anser att hennes vistelse i Sverige inte är av sådan omfattning och regelbundenhet att den ska anses som stadigvarande vistelse här.

Skatteverket anser däremot att A får anses stadigvarande vistas i Sverige. Kraven att vistelsen ska ha en viss längd och regelbundenhet är uppfyllda och vistelsen får också anses tillräckligt omfattande.

Personer som stadigvarande vistas i Sverige är obegränsat skattskyldiga här (3 kap. 3 § första stycket 2 inkomstskattelagen [1999:1229]).

Begreppet stadigvarande vistelse är inte närmare definierat i inkomstskattelagen. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det av praxis följer att som stadigvarande vistelse i Sverige räknas i princip en sammanhängande tidsperiod om sex månader eller mer (prop. 2004/05:19 s. 30). Det krävs att den skattskyldige tillbringar sin dygnsvila i Sverige för att det ska vara fråga om en stadigvarande vistelse (RÅ 81 Aa 4). Tillfälliga avbrott i vistelsen har inte tillmätts någon betydelse (RÅ 1997 ref. 25). Av rättspraxis följer vidare att om vistelsen i Sverige understiger en tidsperiod om sex månader ska bedömningen, av om den ska anses vara stadigvarande, göras med utgångspunkt i vistelsens längd, omfattning och regel-bundenhet. En person kan därför anses stadigvarande vistas i Sverige även om denne under ett år tillbringar färre dagar i Sverige än utomlands (jfr RÅ 2008 ref. 16, RÅ 2008 ref. 56 och RÅ 2008 not. 166).

I HFD 2018 ref. 30 I har en person som avsåg att vistas i Sverige 182 dagar årligen, varav fem månader mellan den 1 maj och den 30 september, ansetts vistas här stadigvarande. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen var den sammanhängande sommarvistelsen i Sverige av sådan omfattning och skulle ske med sådan regelbundenhet att personen redan av det skälet skulle anses vistas här stadigvarande.

I HFD 2018 ref. 30 II har däremot makar som avsåg att årligen vistas i Sverige under månaderna juni–augusti och därutöver göra kortare, oregelbundna besök hos släkt och vänner här om sammanlagt ca 30 dagar per år inte ansetts vistas stadigvarande i Sverige.

A avser att under 2019 och de närmast kommande åren vistas i Sverige tre veckor under påsken och tre månader under sommaren. Därutöver kommer hon eventuellt att göra kortare, oregelbundna besök här om sammanlagt maximalt två veckor per år.

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning kan enbart det förhållandet att A regelbundet kommer att tillbringa tre veckor under påsken och tre månader under sommaren i Sverige inte medföra att hon ska anses stadigvarande vistas här. Även med beaktande av de kortare besöken om sammanlagt maximalt två veckor per år är vistelsen här enligt nämndens mening inte av sådan omfattning att den ska anses vara stadigvarande (jfr HFD 2018 ref. 30 II). A ska därmed inte anses obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av stadigvarande vistelse här.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Maria Doeser.