X AB (Bolaget) ska öppna en minigolfanläggning (…).

Minigolfbanorna är olika utformade och har olika varianter av hinder. Banorna uppfyller Bangolfförbundets krav vad gäller mattor, sargar och längder. Vid behov kan banorna anpassas eftersom hindren är avtagbara.

Bolaget kommer att anordna tävlingar på anläggningen. Tävlingarna kommer att marknadsföras i sociala medier. Information om tävlingarna kommer även mejlas ut direkt till föreningar.

Bolaget har bifogat bilder som visar minigolfanläggningen.

Bolaget vill veta om tillhandahållandet av tillträde till minigolfanläggningen omfattas av den reducerade skattesatsen för tjänster inom idrottsområdet.

Parterna anser att tillträdet till minigolfanläggningen omfattas av reducerad skattesats.

Enligt 9 kap. 2 § mervärdesskattelagen (2023:200) ska skatt tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av 3–18 §§.

Av 9 kap. 18 § och 10 kap. 28 och 29 §§ följer att skatt tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för tjänster varigenom någon ges möjlighet att utöva idrottslig verksamhet.

Mervärdeskattelagens bestämmelser om reducerad skattesats för tillhandahållande av tjänster inom idrottsområdet grundas på artikel 98 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) och punkt 13 i bilaga III till direktivet. Av dessa bestämmelser framgår att medlemsstaterna får tillämpa reducerad skattesats på tillhandahållande av tjänster i form av utnyttjande av sportanläggningar.

EU-domstolen har uttalat att begreppet ”utnyttjande av sportanläggningar” har samband med sport- eller idrottsutövning, vilken i görligaste mån ska kvalificeras utifrån en samlad bedömning. Möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats syftar i huvudsak till att främja utövandet av sportaktiviteter och att göra dessa mer tillgängliga för enskilda. Begreppet ska förstås så att det omfattar rätten att använda anläggningar avsedda för att bedriva idrottslig eller fysisk träning, och anläggningarnas användning i detta syfte (Baštová, C-432/15, EU:C:2016:855, punkt 63–65).

EU-domstolen har också uttalat att begreppet ”idrott” i vanligt språkbruk avser en fysisk aktivitet, dvs. en aktivitet som utmärks av ett icke försumbart fysiskt element. Verksamheter som är att beteckna som rent nöje och rekreation omfattas emellertid inte (The English Bridge Union, C-90/16, EU:C:2017:814, punkt 19 och 24).

Högsta förvaltningsdomstolen har i två avgöranden funnit att tillträde till anläggningar för lek, sport och rörelse riktade till barn och ungdomar inte omfattas av en reducerad skattesats utan att det snarare var fråga om aktiviteter av nöjeskaraktär (RÅ 2009 not. 145 och HFD 2019 not. 32). Samma bedömning har gjorts när det gäller dressincykling och aktiviteten questing (HFD 2023 not. 44 och HFD 2024 not. 64). Tillträdet till en trampolinpark och till en paintballanläggning har däremot ansetts utgöra tillhandahållande av sådana tjänster inom idrottsområdet som omfattas av en reducerad skattesats (HFD 2017 not. 9 och HFD 2018 not. 34).

Utövandet av minigolf på den anläggning som avses med frågan innefattar fysisk träning och är en aktivitet med ett uttalat prestations- och tävlingsmoment.

Enligt Skatterättsnämndens mening karaktäriseras Bolagets tillhandahållande av tillträde till minigolfanläggningen därför av att besökarna ges möjlighet att utöva idrott och fysisk träning. Den reducerade skattesatsen för tjänster inom idrottsområdet är därmed tillämplig.

I avgörandet har deltagit Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Fredrik Fries, Kristina Harmsen Hogendoorn (ordf.), Peter Segefalk, Madelaine Tunudd och Eva Östman Johansson.

Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.